Kan man få begära lite tågvett?
Efter ett trevligt stopp i Uppsala, där jag fått fika och pratat med min gamla kompis Jeanette, klev jag 23.27 på tåget som skulle ta mig till Boden.
Jag letar mig fram till rätt kupé och smyger in då jag inser att alla sover. Inga lakan, filtar eller kuddar fanns över till mig och jag blänger (till vilken nytta kan man undra då hon sover) på hon som rullat ihop en extra filt som kudde. Ja,ja, jag har sovit förut i kläder och jacka så det ska väl gå bra så jag lägger mig för att sova bort lite tid. Trodde jag...
00.18 tänds lampan i taket.
"Är det någon som ser min laddare någonstans?" Medresenärer snett ovanför behöver den tydligen just då. Ingen av oss andra yrvakna har sett den. Lampan släcks.
00.57.
"Du, hörru, är du vaken?"
Jag vaknar igen av att hon snett ovanför vill något.
"Tror du att det går att höja värmen här inne?"
Jag svarar sömndrucket att den nog är på max.
Tystnad.
01.37.
"Du, jag kom på att jag nog behöver ställa en väckare. Gör jag det själv eller?"
Lätt irriterad känner jag för att svara, ja, jag kommer inte göra det i alla fall. Men jag biter mig i tungan och förklarar att man blir väckt.
Tystnad.
02.18
"Hallå, jag var just på toaletten, du råkar inte ha handsprit?"
Hade jag haft tillräckligt hade jag druckit den för att få sova lite.
03.05
"Ursäkta, det är så kallt här inne. Har du någon extra filt?"
Jag har för fan ingen filt! Kan jag få sova!
03.57
"Du..."
Nej! Jag tänker inte svara på en endaste fråga till!
Jag vänder mig demonstrativt om och hon tystnar.
04.18
Lampan i taket tänds.
" Du, vet du vad klockan är? Jag hittar ju liksom inte min laddare, så jag har ingen mobil"
Ja, den är 04.19 för att vara exakt och det är sjunde! gången du väcker mig!
05.20
Konduktören drar upp dörren och säger att hon ska av om en halvtimme.
05.22
Jag får hennes ryggsäck på mig när hon kastar ner den från överslafen.
05.27
Hon sätter sig på mig!
Men gode värld, kan du bara kliva av tåget!
Sömndrucket irrar jag iväg på toaletten för att där hitta juicetetran hon drack i väntan på att få kliva av, nedtryckt i toalettstolen. Hennes grande finale liksom?
Nu är klockan 06.36 och de sista passagerarna har äntligen tagit sig ut ur kupén. Tack och lov hade jag inte somnat om för då hade jag blivit väckt igen. Tända taklampor, prat, flyttande av stegar och väskor som släpades.
En tågnatt från helvetet?Ja.
Ett stort problem? Handen på hjärtat. Nej.
Är jag lite (läs mycket) grinig? Ja. Man blir lätt det när man inte får sova.
Anländer i Boden 10.43. Jag hinner sova lite och bli glad igen lagom tills jag är hemma. Slutet gott, allting gott. Och nu ska jag sova gott!
Livet är skört...
Ibland får man en tuff påminnelse om hur skört livet är. Inte alltid är man direkt drabbad själv, utan det kan vara någon i ens närhet eller kanske till och med i media. Trots att man vet att vi alla en dag ska somna in,blir det ändå alltid lika chockartat när någon gör det. Ännu mer chockartat och tragiskt när någon måste lämna alldeles för tidigt.
Varje gång man påminns sköljer gamla känslor över en.
Att kastas in i mörker och oändlig smärta som känns som den ska vara för evigt. Hur ska man kunna gå vidare? Man tänker att nu måste tiden stanna för det blir aldrig som förr. Hur ska allt kunna fortsätta som vanligt? Det är omöjligt, någon man håller kär finns inte mer. Ett tomrum som aldrig kommer kunna fyllas. Tårar som aldrig vill komma ut hur gärna man än vill, eller som aldrig tar slut. Hjärtat värker. Hur sörjer man och hur reagerar omgivningen på sorg?
Jag har upplevt hur nära ryckts bort både plötsligt och mer väntat på grund av sjukdom. Det har känts som att hjärtat gått i bitar. Jag har varit arg,ledsen, otröstlig. Jag har varit svag och jag har varit stark. Velat vrida tillbaka tiden, sjunkit in i minnen, gråtit mera och skrattat. Bäddat in minnen i hjärtat.
Vi hanterar alla sorg på olika sätt och vi bemöter människor som sörjer på olika sätt. Jag har mött otrolig värme när livet känns mörkt. Nära och kära har erbjudit tröstande ord och kramar, men även människor som kanske inte står en närmast har klivit fram och sträckt ut en hand.Det har varit så mycket värt. Vad skulle man göra utan stöd och kärlek när man behöver det som mest?
Men jag har också upptäckt en rädsla att bemöta sorg hos andra. En arbetskamrat berättade att när hennes man gick bort kunde folk låtsas inte se henne eller bytte sida på gatan för att slippa möta henne. Vad beror det på? Är man så rädd att säga fel saker? Att inte kunna säga det man tror någon behöver höra? Är man rädd att inte räcka till eller kanske rent av att man inte ska tränga sig på? Själv tycker jag orden sällan räcker när någon drabbats av sorg, men jag vill ändå visa att jag finns där. Att man finns i någons tankar, att vara omgiven av värme och kärlek, även utan ord, räcker långt.
Minns när pappa dog hur min kropp reagerade. Hur allt började snurra och jag inte kunde sitta upp. Hur Magnus bara tyst höll om mig utan ett enda ord. Jag var så tacksam att jag slapp alla ord, att jag bara fick sörja utan att analysera.För min del behövde sorgen få storma fritt först. Tids nog kom orden.
För andra kanske det är viktigt att få prata på en gång. Att berätta om minnen och fråga varför.Ofta finns inga svar att ge och kanske man inte heller är ute efter svar. Bara att få tömma hjärtat på alla frågor.
Det finns många olika sätt att sörja. Ingen kan säga att något är rätt eller fel. Alla måste få sörja på sitt eget sätt och jag önskar att man inte räds att möta en medmänniska i sorg.
Avslutar mina tankar med en dikt av Eva Bergman. Den är så fin. Var rädda om varandra!
OCKSÅ UR DET HÄR SKA DU GÅ HEL
Också ur det här ska du gå hel
dina sår ska läka
stormen bedarra
smärtan avta
förr än du anar
Varsamt ska knutarna lösas upp
inte utan tårar
inte utan tillbakablickar
inte utan bultande hjärta
men av vilja till förändring
Vinden ska spela en melodi
som du för länge sedan glömt
och väcka liv
i det som en gång var du
Solen ska omsluta dig
som en varm och vänlig famn
och viska i ditt öra
Också ur det här ska du gå hel
Jag vet att jag kommer skratta åt det här imorgon...
01.21. "Mamma jag blööder!"
Klarvaken, med en touch av förvirring, kastar jag mig ur sängen och rusar in på toaletten. Där står Erik med blodet pumpande ur näsan. Rätt van vid detta kopplar jag "näsgreppet" med ena handen och med den andra försöker jag riva bort papper från toarullen för att torka sonen i ansiktet. Ett envist flöde visar det sig vara och hela handfatet färgas rött medan jag försöker stoppa det. I bakhuvudet vet jag att någon gav ett annat tips på hur man hanterar näsblod, men det är helt bortblåst. Efter en stund avtar det och vi provar att gå och lägga oss. Jag somnar ganska omgående.
01.47
"Mamma, det har börjat igen!"
Jag skuttar ur sängen för andra gången. Ordentligt groggy då kroppen precis trott att den nu skulle få sova resten av natten. Nyper åter tag i näsan och känner mig irriterad över mitt beslut att jag lagt den blodstoppande vadden i medicinlådan i tvättstugan. Vill ju inte fixa blodspår genom hela huset i jakt på just denna.
Erik blöder rejält trots att jag nyper ordentligt runt näsan och det är tur att vi är rutinerade båda två och vet att det är betydligt mindre blod än vad det ser ut att vara där i handfatet.
Mitt i blodflödet börjar han yla att han är kissnödig. Med en snabb omflyttning kommer han åt toaletten där han kissar och därefter skyndar jag mig att placera honom vid handfatet igen. Eftersom blodflödet inte är stoppat än tänker jag att jag spolar sedan. Det visar sig straxt vara ett misstag (i ordets bemärkelse faktiskt).
Husets nya familjemedlem Balder,en söt svartvit liten kattunge, bestämmer sig nu för att kolla vad som egentligen händer där inne på toaletten. Bästa vägen upp på handfatet är via...just det, toaletten. Den öppna toaletten. Den som inte heller är spolad. Han gör en snygg toalettdykning och i raketfart lyckas han sedan ta sig upp igen och göra en rusning genom huset. Så med facit i hand hade jag kunnat hämta blodstoppande vadden tidigare. Spåren som är nu är betydligt värre. Nå, det är bara att gilla läget och stå kvar tills blodet äntligen avtar.
När så Erik äntligen är klar för ännu ett nytt sovförsök börjar jag följa spåren i huset och torka upp. Tyvärr leder de fram till min sida av sängen där Balder nöjd ligger och tvättar sig. Jag fångar in honom och ger honom en snabbrengöring i duschen. Han är inte helt nöjd kan jag lova. Efter det är det bara att riva ut sängkläderna också. Nu är jag inte det minsta gryggy längre. Faktiskt helt klarvaken. Nåja, jag får väl kolla in några gamla repriser på tv tills jag blir trött igen.
2.27
"Mamma, det rinner igen"
Börja om från början *trallar*. Jag vet att jag kommer skratta åt det här imorgon.
Ice Age 4
Idag har faktiskt regnet hållit sig borta. Efter en lugn morgon drog jag och Anneli iväg på en promenad. Jag vågade inte så långt eftersom mina knän bråkar lite med mig, men 6km gick bra i alla fall. Gråa och regntunga skyar med hotande åska gjorde att man kände sig som i Turkiet mitt i sommaren...nu pratar jag inte om värmen utan luftfuktigheten. Kände mig relativt nyduschad redan innan dusch.
På eftermiddagen drog vi iväg på bio. Jag, mina grabbar och en låneson tog oss in till stan för att se Ice Age. En riktigt kul film som gick hem både hos stora och små. Trots att regnet faktiskt höll sig borta så var det mysigt att krypa in i biomörkret med alla grabbarna, skratta, äta popcorn och bara vara i stunden. Kan man annat än njuta när man hör kidsens bubblande skratt bredvid sig. Det är en lisa för själen kan jag lova! Ytterligare plus i kanten på dagens biobesök var att jag för första gången fick se en hel film utan avbrott för toalettbesök, trots en hel drickaflaska var, vilket väl inte har hänt på de senaste elva åren :)
När kvällen anlände gjorde även huvudvärken så. Försökte skylla det på vädret, ni vet att jag är såå känslig för vädret och att det minsann måste vara åska på ingång. Hann faktiskt till och med glädja mig med att åska borde betyda ett skifte i vädret...kanske ett högtryck var på ingång? Kanske vi ändå ska få bada framöver och få lite strandhäng. Lite orolig hann jag också bli över det där med att visa sig på en badstrand... Sen insåg jag att jag kunde lägga mina vädertalanger på hyllan och sluta leta bikinin. Kaffe! Jag hade inte druckit kaffe på hela dagen och tydligen så har jag blivit en sådan kaffetunna att jag får huvudvärk utan. Slog på en panna och straxt efter intaget så försvann huvudvärken. Alltså...note to self....dra ner på kaffet! Alternativt skaffa en sådan där kapselmaskin, för jag orkar ju inte hålla på att brygga kaffe bara till mig... Alternativ 2 kan vara att få kidsen beroende också för då får jag ju i alla fall sällskap :)
Nej, nu ska jag sova för imorgon bitti ska kidsen väckas och skjutsas till paintballskolan. Få se vad de tycker om det. Sov gott!
På eftermiddagen drog vi iväg på bio. Jag, mina grabbar och en låneson tog oss in till stan för att se Ice Age. En riktigt kul film som gick hem både hos stora och små. Trots att regnet faktiskt höll sig borta så var det mysigt att krypa in i biomörkret med alla grabbarna, skratta, äta popcorn och bara vara i stunden. Kan man annat än njuta när man hör kidsens bubblande skratt bredvid sig. Det är en lisa för själen kan jag lova! Ytterligare plus i kanten på dagens biobesök var att jag för första gången fick se en hel film utan avbrott för toalettbesök, trots en hel drickaflaska var, vilket väl inte har hänt på de senaste elva åren :)
När kvällen anlände gjorde även huvudvärken så. Försökte skylla det på vädret, ni vet att jag är såå känslig för vädret och att det minsann måste vara åska på ingång. Hann faktiskt till och med glädja mig med att åska borde betyda ett skifte i vädret...kanske ett högtryck var på ingång? Kanske vi ändå ska få bada framöver och få lite strandhäng. Lite orolig hann jag också bli över det där med att visa sig på en badstrand... Sen insåg jag att jag kunde lägga mina vädertalanger på hyllan och sluta leta bikinin. Kaffe! Jag hade inte druckit kaffe på hela dagen och tydligen så har jag blivit en sådan kaffetunna att jag får huvudvärk utan. Slog på en panna och straxt efter intaget så försvann huvudvärken. Alltså...note to self....dra ner på kaffet! Alternativt skaffa en sådan där kapselmaskin, för jag orkar ju inte hålla på att brygga kaffe bara till mig... Alternativ 2 kan vara att få kidsen beroende också för då får jag ju i alla fall sällskap :)
Nej, nu ska jag sova för imorgon bitti ska kidsen väckas och skjutsas till paintballskolan. Få se vad de tycker om det. Sov gott!
Nytt försök att blogga...
Det är ju länge sedan jag slutade blogga aktivt. Jag har faktiskt saknat det lite och det är ju otroligt roligt att kunna gå tillbaka och läsa. Det blir ju lite som en dagbok. Nu har jag velat fram och tillbaka länge och har äntligen bestämt mig för att göra ett nytt försök som bloggare. Jag tar ju ofta upp en halv sida på fb när jag skriver mina långa och svamliga inlägg, så kanske det är bättre att blogga. Eller ja, det ena behöver ju inte utesluta det andra, men här har jag ju lite mer plats att brodera ut texten...vill man inte läsa så behöver man ju inte :)
Kanske inte så många som tycker att det är speciellt intressant att följa en fyrbarnsmammas vardag, men om inte annat blir det ju ett minne för mig och familjen. Och så får jag lite utlopp för min lust att skriva. Jag lovar att försöka skriva så underhållande som det går om stort och smått, om glädje och sorg...vårt liv helt enkelt. Ok, då kör vi....:)
Kanske inte så många som tycker att det är speciellt intressant att följa en fyrbarnsmammas vardag, men om inte annat blir det ju ett minne för mig och familjen. Och så får jag lite utlopp för min lust att skriva. Jag lovar att försöka skriva så underhållande som det går om stort och smått, om glädje och sorg...vårt liv helt enkelt. Ok, då kör vi....:)
Ok...
...jag vet att jag varit världens sämsta bloggqre de senast månaderna. Varför ha en blogg när man inte skriver...Vet inte varför jag kommit av mig helt, men nu ska det bli ändring. Har tänkt försöka fixa så att bloggen blir lite snyggare, för den känns lite "gammal" nu. Kanske det känns lite roligare att skriva här då. Sen känns det som det kan vara bra att börja blogga igen, för det är rätt många tankar som snurrar just nu, få se vad jag lämnar ut ;)
I övrigt måste jag ju berätta att M och jag varit till Stockholm två gånger till! Första gången på galamiddag med tre kronor och hockeymatch dagen efter, och andra gången på melodifestivalen i Globen med både för-och efterfester. Superkul och snacka om att det kändes låååångt från vardagen att dricka skumpa hela natten och frottera sig med kändisar *s*
Nej, nu ska jag avsluta för denna gång med att önska glad påsk, om det nu mot förmodan finns någon som fortfarande kikar in här...jag hoppas det :) Bjuder även på bilder på våran minsta, men gladaste påskkärring...
Återkommer snart och då förhoppningsvis har jag klurat ut hur jag fixar om sidan lite.
I övrigt måste jag ju berätta att M och jag varit till Stockholm två gånger till! Första gången på galamiddag med tre kronor och hockeymatch dagen efter, och andra gången på melodifestivalen i Globen med både för-och efterfester. Superkul och snacka om att det kändes låååångt från vardagen att dricka skumpa hela natten och frottera sig med kändisar *s*
Nej, nu ska jag avsluta för denna gång med att önska glad påsk, om det nu mot förmodan finns någon som fortfarande kikar in här...jag hoppas det :) Bjuder även på bilder på våran minsta, men gladaste påskkärring...
Återkommer snart och då förhoppningsvis har jag klurat ut hur jag fixar om sidan lite.
Då var jullovet slut...
...och jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli tråkigt att inte ha alla grabbarna hemma. Jag tycker att det är så himla mysigt när alla är hemma. Visst blir det mer av både ljudnivå och tjafs, men ändå... så mysigt att kunna ta dagen som den kommer och inte behöva stressa och passa tider. Det har blivit en hel del sällskapsspel, bobåkning (och tänk jag har inte suttit sönder en endaste bob trots min näst yngste sons farhågor *s*), badhus och buzz.
M befinner sig sedan ett par dagar tillbaka i Las Vegas och kommer inte hem förren den 16:e så det blev nästan två veckor denna gången. Han har det säkert kanon på mässan för alla prylgalningar :) Själv hade jag tänkt beställa massa saker som han skulle få frakta hem åt mig, men sen insåg jag att jag faktiskt inte behöver något så det enda han ska få inhandla är en suverän handkräm från E.Arden. Undrar vad som är fel på mig nu då som inte tar tillfället i akt och beställer en massa, kanske influensa på intågande eller något liknande ;-D
Få se om vi ska ta och baka lite idag eller om vi tar bilen till Luleå för att handla kalaspresent till på söndag. Känner mig inte så sugen på att dra iväg med bilen så det lutar nog åt att baka mjukkaka. Tänkte passa på att testa att baka det. när M är långt borta. Det är nämligen M som brukar vara expert på den degen, så då kan jag ju tjuvtesta när han inte är hemma och kan tycka till :) Det vore ju synd att inte ta vara på paltspadet som står i kylen också. Grabbarna blir nog glada över nybakat även om det inte blir exakt som pappas mjukkaka. Hoppas jag i alla fall...
M befinner sig sedan ett par dagar tillbaka i Las Vegas och kommer inte hem förren den 16:e så det blev nästan två veckor denna gången. Han har det säkert kanon på mässan för alla prylgalningar :) Själv hade jag tänkt beställa massa saker som han skulle få frakta hem åt mig, men sen insåg jag att jag faktiskt inte behöver något så det enda han ska få inhandla är en suverän handkräm från E.Arden. Undrar vad som är fel på mig nu då som inte tar tillfället i akt och beställer en massa, kanske influensa på intågande eller något liknande ;-D
Få se om vi ska ta och baka lite idag eller om vi tar bilen till Luleå för att handla kalaspresent till på söndag. Känner mig inte så sugen på att dra iväg med bilen så det lutar nog åt att baka mjukkaka. Tänkte passa på att testa att baka det. när M är långt borta. Det är nämligen M som brukar vara expert på den degen, så då kan jag ju tjuvtesta när han inte är hemma och kan tycka till :) Det vore ju synd att inte ta vara på paltspadet som står i kylen också. Grabbarna blir nog glada över nybakat även om det inte blir exakt som pappas mjukkaka. Hoppas jag i alla fall...
Av barn får man höra sanningen....
W: vad ska vi göra idag?
M: vi ska gå ut till kullen och åka pulka allihopa
W: vad roligt! Ska mamma följa med också?
F: nej, aldrig i livet, det får hon inte. Då spricker ju pulkan!
Happ den satt där den skulle...nu blev jag ännu mer motiverad att träna ;)
M: vi ska gå ut till kullen och åka pulka allihopa
W: vad roligt! Ska mamma följa med också?
F: nej, aldrig i livet, det får hon inte. Då spricker ju pulkan!
Happ den satt där den skulle...nu blev jag ännu mer motiverad att träna ;)
Det verkar bli ett stormigt 2009...
...eller i varje fall så kommer vi blåsa in på det nya året med väldig fart! Det blåser rejält utanför husknuten nu och det är enligt "väderförståsigpåarna" bara början. Vid lunchtid så ska det ta i med riktiga stormbyar och på nyheterna rekomenderades det att man skulle hålla sig inne. Få se om de får rätt eller om det inte blir så farligt. Blir det stormbyar lär raketskjutningen bli uppskjuten ;-) Kanske det kan bli lite knivigt att stå ute och grilla i värsta stormen också, fast det ska mycket till innan Sandbergs låter bli kolgrillen *s*
Hur som helst här har vi bara kommit oss igenom frukosten än (med härligt nybakat bröd) så vi tar det verkligen lugnt idag.
Om jag inte skriver något mer innan tolvslaget så får jag önska alla ett gott nytt 2009!
Hur som helst här har vi bara kommit oss igenom frukosten än (med härligt nybakat bröd) så vi tar det verkligen lugnt idag.
Om jag inte skriver något mer innan tolvslaget så får jag önska alla ett gott nytt 2009!
Holy Moses!
Efter 30 minuter på min och M's nya kompis, en energetics crosstrainer, är jag helt slut! Vi inhandlade den för julklappspengar och igår invigde vi den. M körde en stund efter sitt pass på löpbandet, men jag som hade ont i huvdet softade bara (långsamt och med lite motstånd) lite i fem minuter. Inte alltför ansträngande. Idag körde M en kvart som uppvärmning och då tänkte jag att jag inte kan vara sämre :) Efter tre och fyrtio inträffade första nära döden upplevelsen. Jag tänkte att skulle jag klara tio minuter skulle jag vara hur stolt som helst. Efter nio minuter insåg jag att jag kommit över det värsta och tävlingsinstinkten satt in med full kraft. Klart jag skulle fixa lika länge som M. När jag insåg att jag skulle fixa en kvart utan att kräkas så tänkte jag att kanske jag orkade 20 minuter? Jag satte igång tvn och kikade på något helt menlöst och tvingade mig själv att inte kika på klockan. Tillslut när jag tittar inser jag att jag kört i 23 minuter. Nu är ju 25 inom räckhåll men det är å andra sidan retsamt nära 30 minuter. Alltså efter att ha satt in envisheten, tittat på apdålig tv och försökt att räkna minuter i huvuet utan att kolla på klockan så når jag till sist målet 30 minuter! Tjoho! Helt tragiskt hur jag har kunnat få så dålig kondition igen. Jag tränade ju massor förut och hade bestämt mig att inte låta kilona smyga sig på mig igen. Men nu är jag här igen och helt utan kondis dessutom. Suck vilken dålig karaktär jag har haft. Får skylla på en ganska tung höst mentalt där sockerkickar varit ett sätt att orka. Nåja, det är bara att bita ihop och ta tag idet hela igen. Jag har ju gjort det förut så jag vet att jag kan.
Nå. slutsurrat om min stackars kropp. Imorgon är det årets sista dag och vi har bestämt oss att fira helt själva. Vi ska ta det lugnt och bara ägna oss åt familjen. Inga måsten och inga tider att passa. Vi tänkte äta god frukost, kanske utmana kidsen på lite wii, basta och så börja med maten när vi känner för det. Västerbottenspaj med gräddfil, lök och rom blir det till förrätt, sedan grillat och någon form av potatis, en god sallad och vitlöksbröd och lite senare ostbricka (som grabbarna älskar). M har även införskaffat lite raketer enligt grabbarnas önskemål, men vi får väl se om de orkar hela vägen till tolvslaget eller om vi måste skjuta iväg dem tidigare. Fast känner jag våra små duracell kaniner rätt (och då framför allt vår minsta) så kan vi nog fira tolvslaget med dem :)
Annars kan jag också berätta att vi blev inbjudna att hälsa på i stugan hos en kompis till Filip. Vi åkte upp i lördags och sov över. Vi hade supertrevligt! Massor av trevligt prat, bastubadande i vedeldad bastu precis vid sjökanten, god mat och gott vin och så lite sällskapsspel :) Dagen efter höll sig vädret i schack så då var vi ute nästan hela dagen och åkte pulka, bob, skoter och grillade hamburgare. Det var en jättetrevlig helg som vi gärna gör om :)
Tjoho!
M och jag ska till Stockholm igen. Det är visserligen inte förren i början av sommaren, men ändå. Tre turer till storstan, bara på två, inom loppet av ett år är ju helt fantastiskt! Annars har det gått flera år emellan våran egentid. Vi har fått en julklapp lite i förväg som inte gick av för hackor :) Så i början av juni åker vi till Stockholm, bor på Villa Källhagen och får se "I väntan på Godot" på Stockholms stadsteater. Jättekul! Det var så vansinnigt länge sedan jag var på teater och jag sa faktiskt till M sist vi var ute på galej att jag önskade att vi skulle kunna gå på teater någon gång. Tänk att min önskan skulle gå i uppfyllelse så snabbt. Jag älskar ju teater, det är något speciellt med just teater! Sedan kan jag ju inte påstå annat än att det ska bli roligt att se Persbrandt live :) Åh vad jag längtar nu!
Just det...
måste ju faktiskt också berätta om vår förstfödde. I lördags morse så såg han till att brorsorna inte väckte oss så att vi fick sova ut lite grand i alla fall. När vi sedan kliver upp så var det bara att sätta sig vid frukostbordet. Allt var klart. Bordet var dukat, det fanns rostade mackor och pålägg, han hade blandat juice och till sist hade han tänt ljusen på bordet (kanske lite tveksamt om jag egentligen gillar att han tänder ljus själv, men det kunde jag ju inte påpeka). Stolt som en tupp var han när han visade oss köket. Vilken lyx att få komma upp till dukat bord och bara sätta sig och äta. Det gör vi gärna igen :) Våran hjälpsamma kille! Vi var mycket noga med att tala om hur glada vi var över hans överraskning.
Skolfoto -08 taget av fotograf Dyveke i Boden
Skolfoto -08 taget av fotograf Dyveke i Boden
Idag har vi varit på skojakt...eller skor till kampanjpris är inte alltid bra att ha...
Alltså i höstas tyckte vi att vi gjorde jordens kap som fick tag på Vikings vinterkängor till ett bra kampanjpris. Både William och Ludwig utrustades med sådana och vi var som sagt mycket nöjda eftersom vi sparade flera hundra kronor. Vad vi inte tänkte på var att säkert många andra också skulle nappa på denna kampanj eftersom det är bra kängor. Nu har det visat sig att det inte bara var några andra utan var och varannan unge går omkring med denna typ av skor.
Idag när vi är på väg upp till farmor och farfar för att hämta hem julgranen så sätter Sudden på sig sina fodrade gummistövlar. Jag frågar varför han tar dem (eftersom det är -16 ute så tyckte jag det var lite väl kallt för gummistövlar) och får till svar att han tagit fel igår på kalaset. Nå, vi lastar in kidsen i bilen och styr mot huset där födelsedagsbarnet bor för att byta tillbaka. För säkerhets skull så ringer jag dit för att kolla att de är hemma. Jodå B svarar, men låter frågande när jag ber om att få byta till ett par större vikingkängor...H har nämligen inga sådana. Nehej, vems är det då? Jag har faktiskt inte tittat i dem tidigare eftersom Ludwig sa att det var H's. Nu när jag kollar ser jag att det står J. Hmm, tur nog har jag kvar B i luren och hon kollar upp telefonnummer och adress till honom. När vi lyckas ta oss fram till hans hus (vi har släpkärra bakom bilen som gör det en aning krångligt mellan husen) så visar det sig att i de skorna han har hemma står det K.B. Det är med andra ord inte heller Suddens. Med lite detektivarbete kommer vi fram till vems skor det är och (med ytterligare hjälp från B) ringer dit. Jodå, äntligen har vi hittat rätt skor. Vad jag bara inte begriper är hur denna KB tagit sig hem i Ludwigs skor som är två storlekar mindre! Fast å andra sidan gjorde ju Ludwig likadant.
Nåja slutet gott, allting gott. Men som sagt, antingen står vi över att köpa skor som alla andra vill ha nästa år, eller så får jag sy fast en neonrosa tofs eller något i våra skor :)
Lite roligt hade vi i alla fall på våran skojakt...
Idag när vi är på väg upp till farmor och farfar för att hämta hem julgranen så sätter Sudden på sig sina fodrade gummistövlar. Jag frågar varför han tar dem (eftersom det är -16 ute så tyckte jag det var lite väl kallt för gummistövlar) och får till svar att han tagit fel igår på kalaset. Nå, vi lastar in kidsen i bilen och styr mot huset där födelsedagsbarnet bor för att byta tillbaka. För säkerhets skull så ringer jag dit för att kolla att de är hemma. Jodå B svarar, men låter frågande när jag ber om att få byta till ett par större vikingkängor...H har nämligen inga sådana. Nehej, vems är det då? Jag har faktiskt inte tittat i dem tidigare eftersom Ludwig sa att det var H's. Nu när jag kollar ser jag att det står J. Hmm, tur nog har jag kvar B i luren och hon kollar upp telefonnummer och adress till honom. När vi lyckas ta oss fram till hans hus (vi har släpkärra bakom bilen som gör det en aning krångligt mellan husen) så visar det sig att i de skorna han har hemma står det K.B. Det är med andra ord inte heller Suddens. Med lite detektivarbete kommer vi fram till vems skor det är och (med ytterligare hjälp från B) ringer dit. Jodå, äntligen har vi hittat rätt skor. Vad jag bara inte begriper är hur denna KB tagit sig hem i Ludwigs skor som är två storlekar mindre! Fast å andra sidan gjorde ju Ludwig likadant.
Nåja slutet gott, allting gott. Men som sagt, antingen står vi över att köpa skor som alla andra vill ha nästa år, eller så får jag sy fast en neonrosa tofs eller något i våra skor :)
Lite roligt hade vi i alla fall på våran skojakt...
Stolt över mannen minsann!
M har varit på LG awards och lyckades kamma hem ett pris för jobbets räkning (bästa återförsäljare) och så ett helt personligt, nämligen årets LG personlighet! En mycket fin motivering hade de om att han alltid går att räkna med, att han alltid ställer upp osv. Kul att någon faktistk uppmärksammar hur mycket han jobbar och sliter . Så glad och stolt för hans del är jag!
Vi önskar alla en god jul!!
