Linn...
....tänker extra på dig klockan 10 och håller alla tummar och tår att det får gå bra en gång till, det måste det göra! Hela familjen finns i mina tankar!
Någon skämtar med mig aprillo...
...eller är det någon som tycker att jag sovit för mycket på sistone?? Tydligen, för sova ska jag uppenbarligen inte göra numera. Natten till igår var ett evigt hattande med nattvandrande barn, barn som kissade ner sig, katter som kräktes osv osv... Så då tänkte den kloka mamman att inatt ska jag sova massor! Jag lägger barnen i tid och så lägger jag mig själv då. Borde inte vara några problem att somna eftersom jag dels låg en natt back i sömn (plus en sisådär sju års nätter) och dels storstädat hela huset ,så jag var rätt slut.
Happ, planen var alltså att barnen skulle i säng klockan sju för jag tänkte att de kanske var övertrötta också och de skulle sova bättre om de kom i säng i "vanlig" tid. Det blir ju lite si och så med sovrutiner när det är sommarlov och många andra barn också är lediga och vakna senare än vanligt. Jaha, straxt före sju kommer en granne hit och vill visa mina kort för en annan kompis som ska uppvakta någon. Jag tar fram lite olika alternativ och medan hon går iväg och visar så stannar hennes son kvar och leker med mina barn. Klockan närmar sig halv åtta och jag gör iordning Erik medan jag väntar. Det är ingen ide att lägga honom innan för då vaknar han om det ringer på dörren. Tillslut kommer hon tillbaka och jag är ett kort fattigare och men lite rikare:) Vi pratar lite så hon blir kvar en stund.
Klockan åtta får Erik sin välling, sedan tandborstning och så sängen. Han somnar ganska fort. Jag tar fram kvällsfika till de andra grabbarna och medan de äter så bäddar jag upp åt dem. Då ringer telefonen. Erik vaknar föstås och jag får sätta mig hos honom en stund tills han somnar om. Grabbarna har ätit färdigt och jag borstar tänderna på dem, pussar dem och bäddar om dem till "kålmaskar". Nu har klockan hunnit bli halv nio. Det ringer på dörren (en kompis som vill att de ska komma ut) och Erik vaknar igen. Jag sätter mig där igen. Till slut somnar han igen. Ingen av de andra har somnat. Jag går ut och plockar in alla cyklar i garaget och städar upp runt gården. Då hör jag hur Erik vaknar. Igen. Det är bara att gå in och sätta sig hos honom igen. Ingen av de andra har somnat. Nu är klockan nio. Jag smyger ut från Eriks rum, då ringer telefonen. M vill säga godnatt och Erik...precis, vaknar igen. Den här gången ger jag upp, bäddar upp min säng och flyttar över honom dit och lägger mig bredvid för då brukar han sova bättre. Efter en tag somnar han om. Ludwig och Filip har äntligen somnat men inte William. Han ropar från sitt rum och frågar om jag är vaken för han kan inte somna annars. Klockan har hunnit till halv tio nu. Först vid tio somnar min förstfödde. Då är problemet att jag inte är trött längre och slötittar därför på nystarten av "project runway".
Straxt efter elva börjar jag känna mig sömnig, släcker lampan och somnar ganska snabbt tror jag. Efter ca tjugo minuters sömn vaknar jag av att den värmesökande roboten Erik skallar mig ordentligt i sitt sömniga försök att vara riktigt nära mamma. Få se om det blir en fläskläpp, ont gjorde det ialla fall. Femton minuter senare har han lyckat förflytta sig så pass i sidled att han trillar ner ifrån sängen och blir naturligtvis mycket ledsen. Filip vaknar och kommer och lägger sig hos mig. Jag försöker somna om. Halv ett vaknar jag av en välplacerad spark från FIlip. Baccus som ligger i fotänden märker att jag ropar till, tänker att han nu minsann vill bli kelad av matte, kliver med bestämda steg fram och kloar mig på magen. Tyvärr kloar han även Erik på magen. Erik vaknar och blir ledsen. Filp vaknar. Straxt efter ett har båda grabbarna somnat om.
Kvart över två ropar William att han har kissat ner sig. Den här gången mycket så det är bara att riva upp alla sängkläder, stoppa i en tvättmaskin och dirigera om Wiliam till Filips tomma säng. När han sover för hårt blir det så ibland och det går i perioder.Det tar en stund att somna om. Till halv fyra får jag sova denna gång när jag vaknar av ett larm från en klocka eller mobiltelefon. Jag kliver upp och försöker hitta eländet som piper och piper men lyckas inte. Konstigt nog vaknar inte ungarna. Efter att ha legat en bra stund och försökt sova trots pipet blandat med myggsång ger jag upp även denna natt/gryning. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska sova. Kanske är det överskattat med sömn. Nåja, nu har jag uppdaterat bloggen lite i alla fall. Det gäller att tänka positivt. Tyvärr kommer jag ju nte kunna sova något på dagen heller eftersom M är borta. Kanske om jag sätter på en film så kan jag vila lite middag med Erik...
Happ, hoppas alla andra fått sova bättre än mig
Happ, planen var alltså att barnen skulle i säng klockan sju för jag tänkte att de kanske var övertrötta också och de skulle sova bättre om de kom i säng i "vanlig" tid. Det blir ju lite si och så med sovrutiner när det är sommarlov och många andra barn också är lediga och vakna senare än vanligt. Jaha, straxt före sju kommer en granne hit och vill visa mina kort för en annan kompis som ska uppvakta någon. Jag tar fram lite olika alternativ och medan hon går iväg och visar så stannar hennes son kvar och leker med mina barn. Klockan närmar sig halv åtta och jag gör iordning Erik medan jag väntar. Det är ingen ide att lägga honom innan för då vaknar han om det ringer på dörren. Tillslut kommer hon tillbaka och jag är ett kort fattigare och men lite rikare:) Vi pratar lite så hon blir kvar en stund.
Klockan åtta får Erik sin välling, sedan tandborstning och så sängen. Han somnar ganska fort. Jag tar fram kvällsfika till de andra grabbarna och medan de äter så bäddar jag upp åt dem. Då ringer telefonen. Erik vaknar föstås och jag får sätta mig hos honom en stund tills han somnar om. Grabbarna har ätit färdigt och jag borstar tänderna på dem, pussar dem och bäddar om dem till "kålmaskar". Nu har klockan hunnit bli halv nio. Det ringer på dörren (en kompis som vill att de ska komma ut) och Erik vaknar igen. Jag sätter mig där igen. Till slut somnar han igen. Ingen av de andra har somnat. Jag går ut och plockar in alla cyklar i garaget och städar upp runt gården. Då hör jag hur Erik vaknar. Igen. Det är bara att gå in och sätta sig hos honom igen. Ingen av de andra har somnat. Nu är klockan nio. Jag smyger ut från Eriks rum, då ringer telefonen. M vill säga godnatt och Erik...precis, vaknar igen. Den här gången ger jag upp, bäddar upp min säng och flyttar över honom dit och lägger mig bredvid för då brukar han sova bättre. Efter en tag somnar han om. Ludwig och Filip har äntligen somnat men inte William. Han ropar från sitt rum och frågar om jag är vaken för han kan inte somna annars. Klockan har hunnit till halv tio nu. Först vid tio somnar min förstfödde. Då är problemet att jag inte är trött längre och slötittar därför på nystarten av "project runway".
Straxt efter elva börjar jag känna mig sömnig, släcker lampan och somnar ganska snabbt tror jag. Efter ca tjugo minuters sömn vaknar jag av att den värmesökande roboten Erik skallar mig ordentligt i sitt sömniga försök att vara riktigt nära mamma. Få se om det blir en fläskläpp, ont gjorde det ialla fall. Femton minuter senare har han lyckat förflytta sig så pass i sidled att han trillar ner ifrån sängen och blir naturligtvis mycket ledsen. Filip vaknar och kommer och lägger sig hos mig. Jag försöker somna om. Halv ett vaknar jag av en välplacerad spark från FIlip. Baccus som ligger i fotänden märker att jag ropar till, tänker att han nu minsann vill bli kelad av matte, kliver med bestämda steg fram och kloar mig på magen. Tyvärr kloar han även Erik på magen. Erik vaknar och blir ledsen. Filp vaknar. Straxt efter ett har båda grabbarna somnat om.
Kvart över två ropar William att han har kissat ner sig. Den här gången mycket så det är bara att riva upp alla sängkläder, stoppa i en tvättmaskin och dirigera om Wiliam till Filips tomma säng. När han sover för hårt blir det så ibland och det går i perioder.Det tar en stund att somna om. Till halv fyra får jag sova denna gång när jag vaknar av ett larm från en klocka eller mobiltelefon. Jag kliver upp och försöker hitta eländet som piper och piper men lyckas inte. Konstigt nog vaknar inte ungarna. Efter att ha legat en bra stund och försökt sova trots pipet blandat med myggsång ger jag upp även denna natt/gryning. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska sova. Kanske är det överskattat med sömn. Nåja, nu har jag uppdaterat bloggen lite i alla fall. Det gäller att tänka positivt. Tyvärr kommer jag ju nte kunna sova något på dagen heller eftersom M är borta. Kanske om jag sätter på en film så kan jag vila lite middag med Erik...
Happ, hoppas alla andra fått sova bättre än mig
Oj, oj, oj
nu var det så länge sedan så jag vet inte ens om jag orkar försöka mig på någon slags sammanfattning. Inte ens bilderna från när Filip började cykla utan stödhjul har jag fått in. Får nästan skämmas lite. Nåja, jag får lägga in lite blandade blilder sedan, för det är ju en hel del kul foton jag har från olika tillfällen. Bättre sent än aldrig. Men vi har lite datalogistik här hemma som vi sysslar med så det har inte varit helt självklart att sätta sig och blogga. Dessutom har photoshop försvunnit i och med dataflytt osv...
Hur som helst. Dagen före Sveriges nationaldag hade William avslutning på sexårs. Den blödiga mamman satt med tårar i ögonen och insåg att nu ska han börja skolan på riktigt. Helt plötsligt känns han så stor. Och snart har jag ännu en skolkille. Till hösten börjar ju Ludwig sexårs, så då kommer två av grabbarna att vara borta fem timmar om dagen! Det kommer nog känns mycket konstigt att bara ha två med sig på öf. Ludwig själv känner skräckblandad förtjusning tror jag. Han pendlar mellan att längta och att tycka att han kan börja nästa år istället:) Fast jag tror det kommer bli jättebra. Dels känner vi ju lärarna och vet deras engagemang, och dels så tror jag att Sudden mår bra av att få massa nya kompisar. Sista halvåret på öf, var det bara yngre barn och han tappade lusten att följa med dit. Men det kommer ändå kännas konstigt att lämna av två barn varje morgon...
Direkt efter avslutningen packade vi in oss i bilen och satte kurs mot Sollerön. Vi skulle dit och träffa mormor(som fyllt 70 år) och Uffe, min bror, min syster samt kusinerna till grabbarna. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Bollnäs på torsdagen och sova över där för att vi inte skulle komma mitt i natten och få sova ut ordentligt. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.... bilen hade låtit illa en tid och vi tog för givet att det var däcken och hade väl bestämt oss för att byta eftersom ljudet inne i kupén inte var att leka med. Men så när vi passerar Skellefteå (där vi köpt bilen) säger M " jag undrar om vi ska åka in på verkstan så att de får kolla att det inte är ett kullager). sagt och gjort, en mekaniker hoppar in i bilen, kör ett varv runt huset och konstaterar att jodå, visst är det ett trasigt kullager. Det tar minst en och en halv timme att byta och de stänger om en kvart. Tjoho! Att fortsätta är livsfarligt då bilen helt plötsligt kan ta tvärstopp enligt verkstaden och vi som bara skulle sisådär en sjuttio mil till... Tillslut lyckas M övertala en kille som lovar att köra lite övertid för att hjälpa oss. Inte helt lätt att roa fyra barn på en parkering utanför verkstaden dock, det kändes som att det tog ungefär tolv timmar och det var efter midnatt när vi tillslut rullade in i Bollnäs. Fast vi valde ändå att se positivt på det hela. Tänk om vi inte åkt in, vad hade inte kunnat hända då....
Morgonen efter åt vi en mycket god frukost på hotellaltanen. Vi tog det lugnt och njöt av den fantastiska utsikten och att solen strålade från en klarblå himmel innan vi satte oss i bilen ett par timmar till. Vi stannade i Dalarna till på lördag kväll och det var jätteroligt att träffa alla igen. Framför allt var det roligt att se hur bra kusinerna kommer överens. De lekte hur bra som helst och tillbringade väl nästan all tid i vattnet för det var ju fantastiskt väder hela tiden vi var där. Synd att de får träffas så sällan bara. Får lägga in bilder sedan.
Bokat resa till hösten har vi gjort också. De två första veckorna i oktober åker vi till Turkiet. Jag har redan ångest för flygresan. Tänk om man bara kunde tänka sig till andra länder och så var man där... Vi hade faktiskt bestämt att vi inte skulle åka eftersom jag var så rädd. Men med hjälp av goda vänner, "deep talk" och lite vin så ändrade jag mig. Nu har vi betalat så nu finns ingen återvändo heller. Men M har lovat att ta barnen på flyget så att jag bara behöver koncentrera mig på att inte få panik och så ska jag försöka få tag på lugnande. Trots allt är jag nöjd att vi ska åka, för då vann inte rädslan ändå! Dessutom vet jag ju hur underbart det är för hela familjen att få åka bort och bara vara med varandra bortom vardagen. Att man sedan får ett avbrott i den mörka hösten och får lite extra sol på näsan då, är ju inte något minus direkt. Den här gången flyger vi direkt från Luleå också vilket underlättar en hel del.
M har införskaffat ett Wii. Klart kul faktiskt. Framförallt nu när det bara är regn och rusk här uppe i norr så kan det ju vara kul att fördriva lite regntid med ett spel som man faktiskt inte sitter passivt framför. Det är så roligt att se hur ungrna lever sig in när de spelar tex tennis. Jag förstår varför man i både manual och i spelet ber att man kontrollerar att man inte har någon som står i en närhet. De far med armarna åt alla håll, så en ordentlig "käftsmäll" vore inget problem att få om man står i deras närhet :)
Sudden är mer för PS2 och "lego starwars". W fick ju ett i födelsedagspresent, men det var så pass repigt att det bara fungerade ett par gånger. Det var en del tårar men sedan kom han på att han fick en del pengar också, så han köpte sig ett nytt till Ludwigs stora glädje *s*. Jag som tänkte att mina barn ska minsann inte sitta framför tv-eller datorspel. Hmm, man tänker så mycket innan man skaffar barn... nåja, bara man använder det med förnuft så.
Ja, det var ett axplock av vad som hänt på sistone. Får försöka igen att bättra mig på att skriva.
Hur som helst. Dagen före Sveriges nationaldag hade William avslutning på sexårs. Den blödiga mamman satt med tårar i ögonen och insåg att nu ska han börja skolan på riktigt. Helt plötsligt känns han så stor. Och snart har jag ännu en skolkille. Till hösten börjar ju Ludwig sexårs, så då kommer två av grabbarna att vara borta fem timmar om dagen! Det kommer nog känns mycket konstigt att bara ha två med sig på öf. Ludwig själv känner skräckblandad förtjusning tror jag. Han pendlar mellan att längta och att tycka att han kan börja nästa år istället:) Fast jag tror det kommer bli jättebra. Dels känner vi ju lärarna och vet deras engagemang, och dels så tror jag att Sudden mår bra av att få massa nya kompisar. Sista halvåret på öf, var det bara yngre barn och han tappade lusten att följa med dit. Men det kommer ändå kännas konstigt att lämna av två barn varje morgon...
Direkt efter avslutningen packade vi in oss i bilen och satte kurs mot Sollerön. Vi skulle dit och träffa mormor(som fyllt 70 år) och Uffe, min bror, min syster samt kusinerna till grabbarna. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Bollnäs på torsdagen och sova över där för att vi inte skulle komma mitt i natten och få sova ut ordentligt. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.... bilen hade låtit illa en tid och vi tog för givet att det var däcken och hade väl bestämt oss för att byta eftersom ljudet inne i kupén inte var att leka med. Men så när vi passerar Skellefteå (där vi köpt bilen) säger M " jag undrar om vi ska åka in på verkstan så att de får kolla att det inte är ett kullager). sagt och gjort, en mekaniker hoppar in i bilen, kör ett varv runt huset och konstaterar att jodå, visst är det ett trasigt kullager. Det tar minst en och en halv timme att byta och de stänger om en kvart. Tjoho! Att fortsätta är livsfarligt då bilen helt plötsligt kan ta tvärstopp enligt verkstaden och vi som bara skulle sisådär en sjuttio mil till... Tillslut lyckas M övertala en kille som lovar att köra lite övertid för att hjälpa oss. Inte helt lätt att roa fyra barn på en parkering utanför verkstaden dock, det kändes som att det tog ungefär tolv timmar och det var efter midnatt när vi tillslut rullade in i Bollnäs. Fast vi valde ändå att se positivt på det hela. Tänk om vi inte åkt in, vad hade inte kunnat hända då....
Morgonen efter åt vi en mycket god frukost på hotellaltanen. Vi tog det lugnt och njöt av den fantastiska utsikten och att solen strålade från en klarblå himmel innan vi satte oss i bilen ett par timmar till. Vi stannade i Dalarna till på lördag kväll och det var jätteroligt att träffa alla igen. Framför allt var det roligt att se hur bra kusinerna kommer överens. De lekte hur bra som helst och tillbringade väl nästan all tid i vattnet för det var ju fantastiskt väder hela tiden vi var där. Synd att de får träffas så sällan bara. Får lägga in bilder sedan.
Bokat resa till hösten har vi gjort också. De två första veckorna i oktober åker vi till Turkiet. Jag har redan ångest för flygresan. Tänk om man bara kunde tänka sig till andra länder och så var man där... Vi hade faktiskt bestämt att vi inte skulle åka eftersom jag var så rädd. Men med hjälp av goda vänner, "deep talk" och lite vin så ändrade jag mig. Nu har vi betalat så nu finns ingen återvändo heller. Men M har lovat att ta barnen på flyget så att jag bara behöver koncentrera mig på att inte få panik och så ska jag försöka få tag på lugnande. Trots allt är jag nöjd att vi ska åka, för då vann inte rädslan ändå! Dessutom vet jag ju hur underbart det är för hela familjen att få åka bort och bara vara med varandra bortom vardagen. Att man sedan får ett avbrott i den mörka hösten och får lite extra sol på näsan då, är ju inte något minus direkt. Den här gången flyger vi direkt från Luleå också vilket underlättar en hel del.
M har införskaffat ett Wii. Klart kul faktiskt. Framförallt nu när det bara är regn och rusk här uppe i norr så kan det ju vara kul att fördriva lite regntid med ett spel som man faktiskt inte sitter passivt framför. Det är så roligt att se hur ungrna lever sig in när de spelar tex tennis. Jag förstår varför man i både manual och i spelet ber att man kontrollerar att man inte har någon som står i en närhet. De far med armarna åt alla håll, så en ordentlig "käftsmäll" vore inget problem att få om man står i deras närhet :)
Sudden är mer för PS2 och "lego starwars". W fick ju ett i födelsedagspresent, men det var så pass repigt att det bara fungerade ett par gånger. Det var en del tårar men sedan kom han på att han fick en del pengar också, så han köpte sig ett nytt till Ludwigs stora glädje *s*. Jag som tänkte att mina barn ska minsann inte sitta framför tv-eller datorspel. Hmm, man tänker så mycket innan man skaffar barn... nåja, bara man använder det med förnuft så.
Ja, det var ett axplock av vad som hänt på sistone. Får försöka igen att bättra mig på att skriva.
