magdas

Ludwig älskar att klä ut sig och insåg att han minsann inte provat den nya Pippidressen... när han klätt sig så kommenderade han mig genast att hämta kameran så att alla får se hur fin han är :) Så ok, här kommer Pippi Sandberg nummer två...

Här har vi efter magsjukepärsen fått sjuklingarna på benen igen, ett helt dygn utan kräk känns skönt. Nu håller vi bara tummar och tår för att vi andra tre som ännu inte insjuknat slipper göra så också. Förhoppningsvis (ser nu hur försiktig jag är med att säga att vi klarar oss...) så får vi lite revansch på nyårsfirandet. God mat ska tillagas och efter önskemål av den förstfödde så ska vi även inhandla några raketer i sista minuten:)

I övrigt håller vi på att fixa vårat kontor och genom omstuvning så har jag nu fått ett eget skrivbord och hyllplan så att jag kan organisera min scrapbooking hobby *jippi* Det känns oerhört skönt att slippa husera på köksbordet och tvingas flytta på allt när vi ska äta och i vissa fall få små fettfläckar som otrevligt resultat på layouterna. Kanske även funkar om jag går vidare med mina "startaegetplaner" :)

Sen måste jag ju bidra med en bild på Filip. Att han piggnat till är ingen tvekan om, hans busiga uppsyn är tillbaka:)
Han är ju pippifrälst men ville av någon anledning inte ha kläderna han fick av tomten. Men så för någon kväll sedan bestämde han sig för att testa i alla fall...och här är resultatet...



Ha en härlig nyårsafton och ett gott nytt år önskar jag alla!

Skulle ge Sudden en alvedonsupp och när jag ger det brukar jag ha sådan där engångshandskar man kan köpa på apoteket. Speciellt nu när han är magsjuk kändes det som en bra idé med handskar. Går till badrumsskåpet för att hämta men där var det tomt. Inte ens kartongen var kvar. Jag blir klart irriterad och frågar grabbarna om de har tagit dem för att leka med. Nej, ingen ville kännas vid att de tagit kartongen. Jag blev klart sur och irriterad och sa att det var ju konstigt att kartongen verkade ha fått ben och gått iväg själv. Sen letade jag överallt utan att hitta dem. En handske hittade vi tillslut inne i bastun så jag kunde ge suppen till vår lilla sjukling. Jo, ok, det hade väl gått ändå, men lite bacillskräck har jag så jag ville helst inte vara utan.

Nå en stund senare ska M gå på toaletten. Han börjar skratta och säger att jag får göra rent toalettstolen. Jag går dit och inser att jag inte letat överallt eftersom kartongen och handskarna är nerkörda i toalettstolen. Jupp, återigen har vesslan Erik varit framme och tyckte tydligen att det var en bättre plats att förvara handskarna på.
Det var bara att först fixa toan och sedan gå in till de andra juniorerna och be om ursäkt för att jag skällt på dem, när de faktiskt var helt oskyldiga. Skämmas fick jag göra minsann..

Måste helt klar beställa en sådan tröja som Folke har till Erik. Det är med Emil på framsidan och på baksidan står det att "man hittar inte på hyss...di bara blir". Kan det vara en mer passande tröja till vår lilla miniterrorist ;-D
God natt!

Vi trodde i vår enfald att Filip började piggna till nu eftersom han var inne på femte dygnet. Visserligen fortfarande dålig i magen men inga kräkningar. Erik är dålig och Ludwig började kräkas i morse och gör så än. Men så ikväll så började Filip kräkas igen, och det rejält :( Huga, jag blir sjuk bara jag tänker på det. Tar vi övriga oss igenom detta utan att bli sjuka så måste jag nog köpa en lott eller något... Jag vill att det ska vara över nu. jag vill inte ha magsjuka i huset i flera veckor som bara snurrar runt, runt. Dessutom inte när vi varit isolerade med vattkoppor i flera veckor precis innan. Känner mig mycket svajig själv i magen just nu, men om det är ren inbillning eller inte lär vi väl snart få reda på antar jag...
Nej, nu ska jag rycka in.
over and out från sjukstugan

...blä, känns som jag mest klagar nuförtiden,men nu är det dags igen. Natten till fredag började Filip kräkas. Vi väcktes vid tretiden av att han ropade att han kräks i sängen, Williams säng för att vara exakt. Att inte William som är så kräsmagad inte dog eller kräktes själv är ett under. Sedan låg vi vakna för att lyssna om det skulle hända något mer, vilket det även gjorde. På morgonen verkade han dock lite piggare och jag gav honom lite geinomax (sådan där "återhämtningsdryck" som man kan köpa på mataffärerna) och han tyckte det var gott, men en stund senare kom allt och lite till i retur. Han fick ligga och titta på Pippi i vår bärbara dator så att han kunde ligga kvar i sin säng. Lite senare på kvällen såg han återigen lite piggare ut och ville ha lite mat. Han fick vätskeersättning att dricka och lyckades väl pilla i sig tre fyra makaroner, men även detta kom upp igen. Han var helt enkelt inte redo för att börja äta än, så han fick vara resten av kvällen. M la sig i extrasängen bredvid honom eftersom han inte ville sova själv och natten blev faktiskt lugn. På morgonen verkade han lite piggare och fick faktiskt i sig lite äppeljuice och en liten bit macka som dessutom fick stanna kvar. Efter en liten stund började han dock klaga på magont och även huvud- och benvärk, så jag gav honom en alvedonsupp och sedan sov han i drygt två timmar. Lagom till lunch vaknade han och åt två köttbullar. Sedan gick M och han runt kvarteret för att få lite luft och det verkade göra honom gott, för efter det fick han tillbaka lite av sitt vanliga jag och faktiskt lite färg på kinderna. Ett par skedar soppa och ett par skedar youghurt har också slunkit ner under kvällen så jag hoppas han nu har sitt överstökat.
Nu hoppas jag bara att vi andra kan få klara oss denna gång, annars blir vi ju sjuka lagom till julafton, och det går ju bara inte. Vi kan inte bli liggande på barnens stora dag som de längtat efter i evigheter. Nej, nu bestämmer vi att vi får vara friska och att vi visst kan vara hos M's syster och fira med dem. Jo, jag vet, det blir nog bra även om vi blir sjuka, vi får göra det bästa av det i så fall, men helst vill jag ju att vi får stå på benen...
Nu ska jag sluta klaga och berätta lite annat också så att jag inte verkar alltför negativ

William och Ludwig är helt galna i att sjunga singstar här hemma. Varje dag sjungs det för fulla muggar och jag är imponerad över hur fort de lär sig texterna. Då menar jag även de engelska texterna. Jag ler för mig själv när jag hör uttalet och när de ska försöka sjunga på egen hand , men det är så läckert...de är som svampar :)

Sen den yngsta terroristen då...japp, jag pratar naturligtvis om Erik, alias klättraren och trubbelmakaren:) Förut har det funkat att lägga ner stolarna för att han inte skulle klättra, men nu har han sonika börja ställa upp stolarna igen för att kunna nå dit han vill :) dessutom tycker han nu att det är jättekul att leka "kurragömma". Jag ska springa och gömma mig och så kommer han farande efter och när jag tittar fram hoppar han högt av rädsla och samtidigt så skrattar han så han kiknar. Sen knuffar han på mig, pekar med handen och säger "dääää". Han pekar alltså åt det håll han vill jag ska gömma mig nästa gång :) En annan hobby är att skjuta upp dörrarna i hallen och dra ut jackor och skor som han sedan försöker klä på sig. När han inte lyckas så tar han ut galgarna och försöker hänga tillbaka jackorna. Visst är han väl lite framåt för att vara ett år (partisk?jag?). Pappas stövlar är också kul att försöka gå i trots att benen är så korta så han inte når hela vägen ner. Visst är det konstigt att man ramlar då?

Sedan får jag avsluta med ett lite guldkorn igen...
Filip ville så gärna pussa på Erik idag och jag försökte förklara att det inte var den bästa iden när han varit magsjuk att pussa lillebror på munnen. Då tittar han på mig och säger "men mamma, om man älskar varandra så mååååste man pussas" goungen!

Nu ska jag ta och sova lite tror jag
Håll nu tummarna att vi klarar oss!
kram och god natt!

Får jag presentera Baccus nio år och den fromaste katten i universum...



Visst ser han riktigt elak ut. Inte skulle då jag vilja sticka fram handen i alla fall:)
Men skenet bedrar tack och lov. Baccus är så snäll så han är korkad. Har man någon gång fått ett bett eller rivmärke av denna katt så beror det på att man suttit ivägen när han sträckt på sig eller haft handen i närheten när han gäspat. Och gäspar är just vad han gör här eftersom jag hade fräckheten att komma och väcka honom där han låg skönt utsträckt på vår säng :) Han är universums snällaste katt tror jag...

Då går vi vidare till buse nummer två....

Naturligtvis pratar jag igen om Erik :) Vi hade haft en granne och hans barn på fikabesök och därför blivit lite sena med middagen. Snabbt beslut togs om att det fick bli latmansmat, dvs pizza. M åkte iväg för att hämta pizzan och jag försökte skynda mig att röja undan och få lite ordning i det av barnen upp och nedvända huset. Erik var bakom mig i stort sett hela tiden. Men så försvann han och jag trodde han gick in till brorsorna för att få någon roligare att leka med. Nu kan man ju tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget att Erik ska man alltid, och då menar jag _alltid_, dubbelkolla vad han gör... men nu gjorde jag inte det. När M kommer hem en liten stund senare börjar han skratta och säger "har du ingen koll alls på Erik?". Jag skyndar ut i köket och hittar den skyldige mycket lycklig under en köksstol. Varför kan han ha varit så lycklig då? Kolla bilden så behöver jag inte säga mer....



Pepparkaksburk nära bordskanten funkar inte med en liten buse i närheten. Men glad och lycklig var han :)

Imorgon ska jag på utvecklingssamtal på sexårs. Förstår ni hur många vuxenpoäng det måste generera :) Hur gick det till, jag som bara är tjugo...eller hur var det nu *host, harkel* . Kul ska det bli i alla fall att få höra lite mer ingående om hur han är i gruppen. Sedan är det ju luciafirande på torsdag då William ska vara pepparkaksgubbe. Få se bara vem av oss som får följa med honom dit. Vi kan ju inte gå båda två eftersom de andra tre är prickiga.

M ska resa som en tok i veckan, så honom lär jag väl inte se så mycket av. Nåja, snart är det jul och då är han ju ledig lite längre. Det gäller ju bara att försöka ha lite framförhållning eftersom jag är rätt låst här hemma.
Så, nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig.

...jupp så är det. Inte bara Filip är prickig nu, utan även Ludwig och Erik. Än så länge har de mycket mindre prickar än Filip stackaren som är fullkomligt täckt av prickar, men vi får väl se hur det blir. Misstänker att fotograferingen på tisdag ligger lite risigt till. Iofs går det ju lätt att ta bort prickar i photoshop...ja, vi får se hur det blir. Får väl ändå säga att jag tycker det är bra att brorsorna får kopporna samtidigt så att det inte blir så långdraget och så slipper de förhoppningsvis vara dåliga över jul. Snart har vi lagt första riktiga barnsjukdomen bakom oss.

Sedan ska jag ringa till en kvinna på kyrkan i Sävast som kontaktat mig via Kontex för att de ville ha tag på mig som kursledare för scrapping. Kul att de ville ha just mig som ledare. ABF var väl mindre glada och tyckte nog att de kunde gå via dem istället för att ha något eget och vill nog egentligen inte att jag ska nappa på det. Men visst måste jag väl få vänstra lite va?

Sedan måste jag ju bara skriva vad Filip sa igår när J var här och masserade M. Vi satt och pratade först och åt lunch och efter det skulle J gå ut till bilen och hämta sin massagebänk.
F: vad ska du göra, ska du åka hem nu?
J: nej jag ska ju försöka fixa ryggen på din pappa
F: varför ska du gå ut då?
J: jag ska hämta mina saker så ska jag försöka hjälpa honom sedan
F: jaha, du ska hämta en hammare alltså

Vår lilla fixare som älskar verktyg tyckte ju det var helt självklart att man måste ha en hammare för att laga något....en stol, en bil, en rygg......vad kan man inte fixa med en hammare :-D Kanske hade blivit lite väl hårdhänt massage dock...