William har haft dambesök :)
Idag när jag stod och lagade middag så ringde telefonen. Det var en tjej i Williams klass som ville komma och leka med honom. Han blev så otroligt glad! Jag skyndade mig att fixa färdigt maten så att de skulle hinna äta innan hon kom. William satte sig vid fönstret för att han skulle se direkt när hon kom :) Väl här så spelade de memory, byggde bilbana, ritade och hann med en tur ut också. Otroligt lugnt var det också när hon var här. Undrar om det beror på att de var lite ovana vid att leka på hemmaplan, eller om det är lugnare med tjejkompisar? Jag misstänker att det är alternativ ett...
Nå, kul var det för William i alla fall. Jag tror det stärkte honom ganska mycket faktiskt att någon ville komma hem och leka med honom. Häromdagen när jag hämtade honom satt han i byggrummet med sex andra pojkar och en av dem säger till mig "vet du nu är jag sju år". Jag gratulerade och när han sa att han skulle ha kalas så sa jag att jag visste om det för den här pojken bor på vårat kvarter och William ska få komma. I alla fall så säger en annan av pojkarna att han minsann ska ha kalas först och redan på lördag. De andra ropar att det ska bli så kul att han ska ha det på Leos lekland och då frågar ju naturligtvis William om han är bjuden. "nej, du får inte komma" får han till svar. Åh, hela han liksom sjönk ihop och jag såg hur ledsen han blev. Mammahjärtat skrek att så får man inte göra mot min älskade William! Fy vad jag tycker illa om när nästan alla får komma. Mamman till den pojken förklarade att "jo, men man får bara bjuda tio stycken (vilket innebär att tre av pojkarna i klassen inte blev bjudna) men jag tycker det är en dålig ursäkt faktiskt. Jag vet att jag har tagit upp det tidigare, men jag anser faktiskt att antingen bjuder man bara de som de verkligen leker med, eller så bjuder man alla. Men alla kalas ska ju vara så märkvärdiga redan nu, så då blir det väl så här...det blir väl för dyrt annars kanske? William ska i alla fall ha sitt hemma och då kan han ju bjuda alla om han vill.
Hur som helst så tror jag han kommer leva på det här besöket länge:) Han bestämde redan innan dörren stängts när hon åkte att de ska leka massor framöver :) När mina barn är glada är jag det också :)
Nå, kul var det för William i alla fall. Jag tror det stärkte honom ganska mycket faktiskt att någon ville komma hem och leka med honom. Häromdagen när jag hämtade honom satt han i byggrummet med sex andra pojkar och en av dem säger till mig "vet du nu är jag sju år". Jag gratulerade och när han sa att han skulle ha kalas så sa jag att jag visste om det för den här pojken bor på vårat kvarter och William ska få komma. I alla fall så säger en annan av pojkarna att han minsann ska ha kalas först och redan på lördag. De andra ropar att det ska bli så kul att han ska ha det på Leos lekland och då frågar ju naturligtvis William om han är bjuden. "nej, du får inte komma" får han till svar. Åh, hela han liksom sjönk ihop och jag såg hur ledsen han blev. Mammahjärtat skrek att så får man inte göra mot min älskade William! Fy vad jag tycker illa om när nästan alla får komma. Mamman till den pojken förklarade att "jo, men man får bara bjuda tio stycken (vilket innebär att tre av pojkarna i klassen inte blev bjudna) men jag tycker det är en dålig ursäkt faktiskt. Jag vet att jag har tagit upp det tidigare, men jag anser faktiskt att antingen bjuder man bara de som de verkligen leker med, eller så bjuder man alla. Men alla kalas ska ju vara så märkvärdiga redan nu, så då blir det väl så här...det blir väl för dyrt annars kanske? William ska i alla fall ha sitt hemma och då kan han ju bjuda alla om han vill.
Hur som helst så tror jag han kommer leva på det här besöket länge:) Han bestämde redan innan dörren stängts när hon åkte att de ska leka massor framöver :) När mina barn är glada är jag det också :)
