magdas

Idag har faktiskt regnet hållit sig borta. Efter en lugn morgon drog jag och Anneli iväg på en promenad. Jag vågade inte så långt eftersom mina knän bråkar lite med mig, men 6km gick bra i alla fall. Gråa och regntunga skyar med hotande åska gjorde att man kände sig som i Turkiet mitt i sommaren...nu pratar jag inte om värmen utan luftfuktigheten. Kände mig relativt nyduschad redan innan dusch.

På eftermiddagen drog vi iväg på bio. Jag, mina grabbar och en låneson tog oss in till stan för att se Ice Age. En riktigt kul film som gick hem både hos stora och små. Trots att regnet faktiskt höll sig borta så var det mysigt att krypa in i biomörkret med alla grabbarna, skratta, äta popcorn och bara vara i stunden. Kan man annat än njuta när man hör kidsens bubblande skratt bredvid sig. Det är en lisa för själen kan jag lova! Ytterligare plus i kanten på dagens biobesök var att jag för första gången fick se en hel film utan avbrott för toalettbesök, trots en hel drickaflaska var,  vilket väl inte har hänt på de senaste elva åren :)

När kvällen anlände gjorde även huvudvärken så. Försökte skylla det på vädret, ni vet att jag är såå känslig för vädret och att det minsann måste vara åska på ingång. Hann faktiskt till och med glädja mig med att åska borde betyda ett skifte i vädret...kanske ett högtryck var på ingång? Kanske vi ändå ska få bada framöver och få lite strandhäng. Lite orolig hann jag också bli över det där med att visa sig på en badstrand... Sen insåg jag att jag kunde lägga mina vädertalanger på hyllan och sluta leta bikinin. Kaffe! Jag hade inte druckit kaffe på hela dagen och tydligen så har jag blivit en sådan kaffetunna att jag får huvudvärk utan. Slog på en panna och straxt efter intaget så försvann huvudvärken. Alltså...note to self....dra ner på kaffet! Alternativt skaffa en sådan där kapselmaskin, för jag orkar ju inte hålla på att brygga kaffe bara till mig... Alternativ 2 kan vara att få kidsen beroende också för då får jag ju i alla fall sällskap :)

Nej, nu ska jag sova för imorgon bitti ska kidsen väckas och skjutsas till paintballskolan. Få se vad de tycker om det. Sov gott!

Det är ju länge sedan jag slutade blogga aktivt. Jag har faktiskt saknat det lite och det är ju otroligt roligt att kunna gå tillbaka och läsa. Det blir ju lite som en dagbok. Nu har jag velat fram och tillbaka länge och har äntligen bestämt mig för att göra ett nytt försök som bloggare. Jag tar ju ofta  upp en halv sida på fb när jag skriver mina långa och svamliga inlägg, så kanske det är bättre att blogga. Eller ja, det ena behöver ju inte utesluta det andra, men här har jag ju lite mer plats att brodera ut texten...vill man inte läsa så behöver man ju inte :)
Kanske inte så många som tycker att det är speciellt intressant att följa en fyrbarnsmammas vardag, men om inte annat blir det ju ett minne för mig och familjen. Och så får jag lite utlopp för min lust att skriva. Jag lovar att försöka skriva så underhållande som det går om stort och smått, om glädje och sorg...vårt liv helt enkelt. Ok, då kör vi....:)

...jag vet att jag varit världens sämsta bloggqre de senast månaderna. Varför ha en blogg när man inte skriver...Vet inte varför jag kommit av mig helt, men nu ska det bli ändring. Har tänkt försöka fixa så att bloggen blir lite snyggare, för den känns lite "gammal" nu. Kanske det känns lite roligare att skriva här då. Sen känns det som det kan vara bra att börja blogga igen, för det är rätt många tankar som snurrar just nu, få se vad jag lämnar ut ;)

I övrigt måste jag ju berätta att M och jag varit till Stockholm två gånger till! Första gången på galamiddag med tre kronor och hockeymatch dagen efter, och andra gången på melodifestivalen i Globen med både för-och efterfester. Superkul och snacka om att det kändes låååångt från vardagen att dricka skumpa hela natten och frottera sig med kändisar *s*

Nej, nu ska jag avsluta för denna gång med att önska glad påsk, om det nu mot förmodan finns någon som fortfarande kikar in här...jag hoppas det :) Bjuder även på bilder på våran minsta, men gladaste påskkärring...
Återkommer snart och då förhoppningsvis har jag klurat ut hur jag fixar om sidan lite.
        

...och jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli tråkigt att inte ha alla grabbarna hemma. Jag tycker att det är så himla mysigt när alla är hemma. Visst blir det mer av både ljudnivå och tjafs, men ändå... så mysigt att kunna ta dagen som den kommer och inte behöva stressa och passa tider. Det har blivit en hel del sällskapsspel, bobåkning (och tänk jag har inte suttit sönder en endaste bob trots min näst yngste sons farhågor *s*), badhus och buzz.

M befinner sig sedan ett par dagar tillbaka i Las Vegas och kommer inte hem förren den 16:e så det blev nästan två veckor denna gången. Han har det säkert kanon på mässan för alla prylgalningar :) Själv hade jag tänkt beställa massa saker som han skulle få frakta hem åt mig, men sen insåg jag att jag faktiskt inte behöver något så det enda han ska få inhandla är en suverän handkräm från E.Arden. Undrar vad som är fel på mig nu då som inte tar tillfället i akt och beställer en massa, kanske influensa på intågande eller något liknande ;-D

Få se om vi ska ta och baka lite idag eller om vi tar bilen till Luleå för att handla kalaspresent till på söndag. Känner mig inte så sugen på att dra iväg med bilen så det lutar nog åt att baka mjukkaka. Tänkte passa på att testa att baka det. när M är långt borta.  Det är nämligen M som brukar vara expert på den degen, så då kan jag ju tjuvtesta när han inte är hemma och kan tycka till :) Det vore ju synd att inte ta vara på paltspadet som står i kylen också. Grabbarna blir nog glada över nybakat även om det inte blir exakt som pappas mjukkaka. Hoppas jag i alla fall...

W: vad ska vi göra idag?
M: vi ska gå ut till kullen och åka pulka allihopa
W: vad roligt! Ska mamma följa med också?
F: nej, aldrig i livet, det får hon inte. Då spricker ju pulkan!

Happ den satt där den skulle...nu blev jag ännu mer motiverad att träna ;)

...eller i varje fall så kommer vi blåsa in på det nya året med väldig fart! Det blåser rejält utanför husknuten nu och det är enligt  "väderförståsigpåarna"  bara början. Vid lunchtid så ska det ta i med riktiga stormbyar och på nyheterna rekomenderades det att man skulle hålla sig inne. Få se om de får rätt eller om det inte blir så farligt. Blir det stormbyar lär raketskjutningen bli uppskjuten ;-) Kanske det kan bli lite knivigt att stå ute och grilla i värsta stormen också, fast det ska mycket till innan Sandbergs låter bli kolgrillen *s*
Hur som helst här har vi bara kommit oss igenom frukosten än (med härligt nybakat bröd) så vi tar det verkligen lugnt idag.
Om jag inte skriver något mer innan tolvslaget så får jag önska alla ett gott nytt 2009!

måste ju faktiskt också berätta om vår förstfödde. I lördags morse så såg han till att brorsorna inte väckte oss så att vi fick sova ut lite grand i alla fall. När vi sedan kliver upp så var det bara att sätta sig vid frukostbordet. Allt var klart. Bordet var dukat, det fanns rostade mackor och pålägg, han hade blandat juice och till sist hade han tänt ljusen på bordet (kanske lite tveksamt om jag egentligen gillar att han tänder ljus själv, men det kunde jag ju inte påpeka). Stolt som en tupp var han när han visade oss köket. Vilken lyx att få komma upp till dukat bord och bara sätta sig och äta. Det gör vi gärna igen :) Våran hjälpsamma kille!  Vi var mycket noga med att tala om hur glada vi var över hans överraskning.


Skolfoto -08 taget av fotograf Dyveke i Boden

Alltså i höstas tyckte vi att vi gjorde jordens kap som fick tag på Vikings vinterkängor till ett bra kampanjpris. Både William och Ludwig utrustades med sådana och vi var som sagt mycket nöjda eftersom vi sparade flera hundra kronor. Vad vi inte tänkte på var att säkert många andra också skulle nappa på denna kampanj eftersom det är bra kängor. Nu har det visat sig att det inte bara var några andra utan var och varannan unge går omkring med denna typ av skor.

Idag när vi är på väg upp till farmor och farfar för att hämta hem julgranen så sätter Sudden på sig sina fodrade gummistövlar. Jag frågar varför han tar dem (eftersom det är -16 ute så tyckte jag det var lite väl kallt för gummistövlar) och får till svar att han tagit fel igår på kalaset. Nå, vi lastar in kidsen i bilen och styr mot huset där födelsedagsbarnet bor för att byta tillbaka. För säkerhets skull så ringer jag dit för att kolla att de är hemma. Jodå B svarar, men låter frågande när jag ber om att få byta till ett par större vikingkängor...H har nämligen inga sådana. Nehej, vems är det då? Jag har faktiskt inte tittat i dem tidigare eftersom Ludwig sa att det var H's. Nu när jag kollar ser jag att det står J. Hmm, tur nog har jag kvar B i luren och hon kollar upp telefonnummer och adress till honom.  När vi lyckas ta oss fram till hans hus (vi har släpkärra bakom bilen som gör det en aning krångligt mellan husen) så visar det sig att i de skorna han har hemma står det K.B. Det är med andra ord inte heller Suddens. Med lite detektivarbete kommer vi fram till vems skor det är och (med ytterligare hjälp från B) ringer dit. Jodå, äntligen har vi hittat rätt skor.  Vad jag bara inte begriper är hur denna KB tagit sig hem i Ludwigs skor som är två storlekar mindre! Fast å andra sidan gjorde ju Ludwig likadant.
Nåja slutet gott, allting gott. Men som sagt, antingen står vi över att köpa skor som alla andra vill ha nästa år, eller så får jag sy fast en neonrosa tofs eller något i våra skor :)
Lite roligt hade vi i alla fall på våran skojakt...

M har varit på LG awards och lyckades kamma hem ett pris för jobbets räkning (bästa återförsäljare) och så ett helt personligt, nämligen årets LG personlighet! En mycket fin motivering hade de om att han alltid går att räkna med, att han alltid ställer upp osv. Kul att någon faktistk uppmärksammar hur mycket han jobbar och sliter . Så glad och stolt för hans del är jag! 

Idag har vårat yrväder varit hos oss i två år! Helt otroligt vad tiden faktiskt rusar fram. Han är vildare än tåget och hans påhittighet har inga gränser alls och inget är omöjligt. Pratar konstant och lär man sig bara att han oftast lämnar första bokstaven, eller ja ok, ibland halva ordet, så fattar man mycket av vad han surrar om :) Favoritpresenterna idag när papperen revs av paketen i rasande fart var en stoooor lastbil med tippflak och så "pinky pie" en stor  rosa ponny som pratar. Lastbilen har fått jobba hårt idag och "pinky pie" har fått mååånga pussar :) En bild på en mindre samarbetsvillig modell i sina nya kläder.

Här är mina första trevande försök med en riktig bakgrund och blixtar... Ni får gärna tycka till. Har dock lagt ner minimalt med jobb i photoshop så jag vet att det går att göra mer. Är tex medveten om att det är blåstick i bakgrunden.
Jag har fått i uppdrag att fota några familjer före jul och är därför mest nyfiken på om bilderna är tillräckligt ok för det ändamålet...

...angående Ludwigs uppträdande igår. Ja vad som hände igår morse har jag ju berättat om men under eftermiddagen kom flera "testförsök" av sonen mot mamman. Inte ens i närheten av morgonens snedtändning men han försökte få mig arg vid flera tillfällen till. På kvällen sedan så var han som ett plåster på mig och han trodde han skulle kräkas för att sedan i nästa stund säga att han kände sig så varm och att han hade feber. När jag efter att jag lagt grabbarna för kvällen lägger mig en liten stund på sängen och kikar på tv så kommer han smygande och lägger sig nästan _på_ mig och säger "jag vill inte att du ska åka".Herregud, är det därför han har haft utbrott hela dagen?! Kan det verkligen vara så att det tar så hårt att inte "bara" pappa ska åka bort utan även mamma? Att pappa är borta är han ju van vid, men jag är ju nästan alltid där. Och att både mamma och pappa är borta inträffar ju nästan aldrig, det var nästan fem år sedan vi var iväg tillsammans.

Nu när jag skriver detta kommer jag på en annan incident. M var borta på jobb och jag hade min kvällskurs vilket innebar att faster ryckte in som barnvakt i två timmar. När jag kommer hem så är Ludwig fortfarande vaken och faster berättar att han varit orolig, frågat hundra gånger när jag skulle komma och absolut inte velat somna innan jag kom hem. När hon åkt hem så börjar Ludwig gråta och säger att han mår illa och behöver kräkas. Det gör han visserligen inte och efter en stund i min säng så lugnar han ner sig och sedan somnar han bra och var inte sjuk dagen efter.

....så tanken som växer fram är alltså...kan det verkligen vara så att han tycker det är så jobbigt att jag som nästan alltid är där ska åka bort flera dagar. Kan det vara så jobbigt att han reagerar så här kraftigt? Känner mig ju hemsk som ska åka då, för då tycker han väl att jag överger honom eller något sådan och samtidigt är det ju inte bra om han ska må så dåligt över att jag åker bort. Det kanske är bra för honom, även om det är jobbigt, att se att mamma inte alltid är där men att jag kommer tillbaka. Ingen av de andra har reagerat så när jag är borta någon gång, men kanske det är så för att Ludwig är den som är mest lik mig? Ja, det här kan man ju analysera länge och kanske få bra svar eller inga alls. Jag kanske är inne på helt fel spår dessutom, vad vet jag. Men jag tror nog att jag har lite rätt i alla fall. Det värsta är, eller kanske inte det värsta, men hade polletten trillat ner lite tidigare så kanske lösningen igår på utbrottet hade varit att sätta sig ner och bara krama (i alla fall innan det spårade ur totalt) och prata om det som det egentligen handlade om, så kanske vi aldrig fått uppleva gårdagens "morning from hell". Ja det är ju lätt att vara efterklok...

Hur som helst, jag ska krama honom lite extra idag och verkligen säga att jag åker bort med pappa idag (trots halsont som jag helt ignorerar *s*) men att jag snart kommer hem igen också. Och förklara, om han nu skulle fått för sig något sådant (man vet ju aldrig med barn) , att det absolut inte har med honom att göra att jag åker bort. Sedan får vi verkligen hoppas att han inte blir sjuk på riktigt för att han har svårt att hantera det.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen och sedan packa ner det sista. Farmor kommer direkt efter lämning på skolan och då måste vi åka för att hinna till planet. Åh, vad läskigt att flyga! Åh, vad roligt att få åka bort på två!
Jag återkommer!

....det var vad det blev idag istället för den härliga morgonpromenaden jag tänkt mig. Ludwig började tjorva redan hemma och tillslut hade han lyckats så bra att vi inte hann gå, utan tvingades att köra bil istället eftersom jag inte ville att William skulle komma försent. Nå, han fortsätter att tjura i bilen och när jag förklarar att då får de istället gå hem från skolan så kommer en snedtändning som kommer urarta i fullkomligt.

När vi kommer till skolan så vrålar han av full kraft att han minsann inte tänker gå och absolut inte den väg jag har tänkt gå. Jag säger åt honom att sluta skrika men han bara fortsätter. Tillslut förklarar jag att slutar han inte skrika och pratar med mig så tänker jag inte lämna honom på skolan utan då ¨får han följa med mig hem igen. Jag verkar inte nå fram alls, eller så struntar han i vad jag säger, för han fortsätter vråla och då går jag in på skolan för att säga att han antagligen blir sen. Har inte en tanke på att vi inte ska kunna reda ut det, men jag tänker att det tar nog en stund. Nå, då hör jag hur han, fortfarande skrikande, kommer in i hallen och jag går och möter honom. Tyvärr fortsätter han skrika trots att jag försöker förklara att det faktiskt ringt in och att han nu stör alla barnen på skolan. Så tillslut lyfter jag sonika upp honom för att ställa honom utanför dörren tills han lugnat ner sig så att vi ska kunna prata.

Det resulterar tyvärr bara i att hans snedtändning får ännu mer syre och han sliter sig loss, vilt skrikande, och sticker utan skor iväg över skolgården. Jag springer efter och lyckas fånga honom. Då sätter han igång att sparka, dra i mig och bita mig. Finns det något jag inte accepterar så är det sådant beteende. Jag blir själv rasande och försöker släpa min galna son över skolgården tillbaka till bilen. I det här skicket är det omöjligt att lämna honom där och dessutom känns det som han har fått bestämma om jag ger efter nu. Nästan framme vid bilen lyckas han slita sig loss igen och sticker. Nu har jag nästan inga krafter kvar efter vår brottningsmatch (jisses vad stark han är!) men jag lyckas i alla fall hinna ikapp honom igen, dock orkar jag inte släpa mer så det slutar med att jag en bra stund står stilla mitt på skolgården med Ludwig lindad runt mina ben (för han vill ju inte till bilen och räknar med att håller han runt mina ben så faller jag om jag försöker gå). Han har bitit sig i läppen och blöder och han har slagit mig så att jag blöder från knogarna. Behöver jag tillägga att jag blivit utstirrad av varenda anställd och förälder på skolan och jag känner mig som världens sämsta mamma. Efter en stund sticker han igen och återigen hinner jag ikapp honom, och någonstans hittar jag lite till krafter och lyckas få in honom i bilen. Väl inne i bilen säger jag åt honom att titta på min hand och visar att han gjort mig ordentligt illa. Då når jag faktiskt fram. Han slutar skrika och blir istället ledsen att han gjort mig illa. Nu lämnar jag dem i bilen för att gå in till sexårs och säga att Ludwig inte kommer idag. Jag är alldeles darrig och gåter. Fröken hade sett i dörren vår sammandrabbning så hon förstod varför jag tog hem honom istället. Väl tillbaka i bilen förklarar jag att vi ska åka hem och då bryter istället Filip ihop eftersom han då blir oskyldigt straffad som inte får åka på öf istället och som pricken över i:et så börjar Erik sympatigråta. Tillslut gråter vi allihopa. Vilket styrkeprov min näst äldsta utsatte mig för, både psykiskt och fysiskt. Blev nästan rädd först att det inte var ett normalt beteende, men fröken lugnade mig och sa att det visst kan bli så ibland ändå.

Jag känner mig usel som inte hanterade det på ett bättre sätt och samtidigt vet jag inte hur det skulle ha gått till när han snedtände så totalt...
Har försökt prata med honom nu sedan vi kom hem och han har bett om ursäkt och verkligen försökt att gottgöra mig, men jag känner mig fortfarande skakad. Han säger själv att han inte riktigt vet varför han blev så arg. Nu ska vi göra pärlhalsband och sedan spela lite Buzz. Det är säkert helt fel att "belöna" honom med roliga saker, men jag känner själv att jag måste vända den här dagen till något bättre och att vi inte bråkar något mer. Ibland är det verkligen svårt att vara mamma...och ibland är det nog verkligen svårt att vara sex år....

...eller har väl varit det ett tag. Åh, vilken trevlig kväll det var! Så roligt att få surra med goda vänner och äta gott och sedan gå på bio! Vi åt på Panelen och sedan gick vi på "MammaMia". Man kan ju inte jämföra med musikalen tyckte jag, men det var helt lagom underhållning ikväll. Misstänker att de hade väldigt roligt när de spelade in den :)

Sedan ska jag och M åka en sväng till Stockholm til helgen - helt själva!! Vi åker fredag morgon och kommer hem på söndag morgon. Snälla, snälla farmor har lovat att ta hand om alla fyra grabbarna i två dagar. Jag kände att jag behövde få prova att flyga en kortare resa innan Turkiet. Tänk om jag helt plötsligt känner att det är omöjligt att kliva på ett plan...då vill jag i så fall hellre känna så på planet mellan Luleå-Stockholm än att komma på det när hela familjen står där ivrig att få åka iväg tillsammans... Om man bortser från någon timme här och där, så tror jag att sist vi var iväg helt ensamma var när vi åkte till NY januari 2004. Det var ett tag sedan alltså.

Nej, nu ska jag stänga ner för jag har slarvat ikväll med att packa allt inför morgondagen som jag brukar, så imorgon får jag kliva upp tidigare ändå för att fixa så att vi slipper stressa. Sedan är det ju dags för min dagkurs på ABF. Ska bli spännande att se hur det går att ha med grabbarna, om de kommer sköta sig och hur alla andra barn kommer sköta sig :) Jag tror Filip mest ser fram emot att få åka bil dit. Jag bestämde mig ju nämligen i morse för att gå ändå. Benen kändes inte så trötta och jag kunde helt enkelt inte motstå en promenad i den "trollska" morgondimman. Dessutom var det riktigt frisk och klar luft som gjorde att jag mådde hur bra som helst. Men imorgon ska jag ha så mycket prylar med mig att det inte funkar att gå. Dessutom vill jag inte utsätta mina papper för den fuktiga morgonluften för länge.
Sov gott!