magdas

...angående Ludwigs uppträdande igår. Ja vad som hände igår morse har jag ju berättat om men under eftermiddagen kom flera "testförsök" av sonen mot mamman. Inte ens i närheten av morgonens snedtändning men han försökte få mig arg vid flera tillfällen till. På kvällen sedan så var han som ett plåster på mig och han trodde han skulle kräkas för att sedan i nästa stund säga att han kände sig så varm och att han hade feber. När jag efter att jag lagt grabbarna för kvällen lägger mig en liten stund på sängen och kikar på tv så kommer han smygande och lägger sig nästan _på_ mig och säger "jag vill inte att du ska åka".Herregud, är det därför han har haft utbrott hela dagen?! Kan det verkligen vara så att det tar så hårt att inte "bara" pappa ska åka bort utan även mamma? Att pappa är borta är han ju van vid, men jag är ju nästan alltid där. Och att både mamma och pappa är borta inträffar ju nästan aldrig, det var nästan fem år sedan vi var iväg tillsammans.

Nu när jag skriver detta kommer jag på en annan incident. M var borta på jobb och jag hade min kvällskurs vilket innebar att faster ryckte in som barnvakt i två timmar. När jag kommer hem så är Ludwig fortfarande vaken och faster berättar att han varit orolig, frågat hundra gånger när jag skulle komma och absolut inte velat somna innan jag kom hem. När hon åkt hem så börjar Ludwig gråta och säger att han mår illa och behöver kräkas. Det gör han visserligen inte och efter en stund i min säng så lugnar han ner sig och sedan somnar han bra och var inte sjuk dagen efter.

....så tanken som växer fram är alltså...kan det verkligen vara så att han tycker det är så jobbigt att jag som nästan alltid är där ska åka bort flera dagar. Kan det vara så jobbigt att han reagerar så här kraftigt? Känner mig ju hemsk som ska åka då, för då tycker han väl att jag överger honom eller något sådan och samtidigt är det ju inte bra om han ska må så dåligt över att jag åker bort. Det kanske är bra för honom, även om det är jobbigt, att se att mamma inte alltid är där men att jag kommer tillbaka. Ingen av de andra har reagerat så när jag är borta någon gång, men kanske det är så för att Ludwig är den som är mest lik mig? Ja, det här kan man ju analysera länge och kanske få bra svar eller inga alls. Jag kanske är inne på helt fel spår dessutom, vad vet jag. Men jag tror nog att jag har lite rätt i alla fall. Det värsta är, eller kanske inte det värsta, men hade polletten trillat ner lite tidigare så kanske lösningen igår på utbrottet hade varit att sätta sig ner och bara krama (i alla fall innan det spårade ur totalt) och prata om det som det egentligen handlade om, så kanske vi aldrig fått uppleva gårdagens "morning from hell". Ja det är ju lätt att vara efterklok...

Hur som helst, jag ska krama honom lite extra idag och verkligen säga att jag åker bort med pappa idag (trots halsont som jag helt ignorerar *s*) men att jag snart kommer hem igen också. Och förklara, om han nu skulle fått för sig något sådant (man vet ju aldrig med barn) , att det absolut inte har med honom att göra att jag åker bort. Sedan får vi verkligen hoppas att han inte blir sjuk på riktigt för att han har svårt att hantera det.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen och sedan packa ner det sista. Farmor kommer direkt efter lämning på skolan och då måste vi åka för att hinna till planet. Åh, vad läskigt att flyga! Åh, vad roligt att få åka bort på två!
Jag återkommer!