magdas

Nu har vi haft flera fina dagar och man glömmer rätt fort alla regntunga skyar och till och med hagelstormar som varit denna sommar. Vi har hunnit med både nytta och nöje:)

Vårt stora sommarprojekt med plattläggning och lite nya land är nu klara och det blev så fint så:) Ikväll lyfte vi dessutom bort all natursten som vi hade runt tujorna, rensade bort allt ogräs, "grundade" med täckduk och bark och så lade vi tillbaka alla stenar. Vilken skillnad, jag är helnöjd! Men vi har som sagt inte bara jobbat. Vi har hunnit med utebadet ett par gånger och idag har vi varit ute hos kompisar som bor i en stuga bredvid älven (på somrarna) och ätit gott, badat och bara latat oss:) Tro det eller ej, man vattentemperaturen var hela 20 grader i älven, så det var riktigt skönt :)

Igår var vi på middag hos grannarna tvärs över gatan och åt gott även där och hade mycket trevligt Den här gången höll Sudden ut längst, han däckade vid 01.30. Storebror fick jag följa hem lite tidigare och med en walkie talkie i handen och med ett löfte om att få sova i våran säng så tyckte han att jag kunde gå tillbaka en liten stund till (vi ser ju som sagt hem till oss hela tiden från grannarna). Men det blev bara en liiiten stund till för det dröjde inte länge innan jag fick ett " nu får du komma hem igen mamma, kom", och då är det ju bara att lyda :)

Planerna för morgondagen, om nu vädret håller i sig, är att vi ska åka båt ut i Luleå skärgård till Klubbviken. Där finns en jättefin långgrund sandstrand som kidsen ska få gå loss på :) Men vi får gå upp ganska tidigt  för det gäller att vara ute i god tid om man ska hinna med turbåtarna i skärgården. Alltså får jag ta och slå igen ögonen nu tror jag. Ska försöka få lite fina bilder imorgon och så ska jag se till att få in lite foton på vårat projekt :)

så här blev det denna gång :) Kortare och riktigt mörkt

Jag fick i uppdrag att gör några kort till en som gick ut grundskolan och ville tacka sin klassföreståndare.

Först ett till en handbollsintresserad mattelärare




Sedan ett till en fiskeintresserad kemilärare


Och sist en svenska- och engelskalärare



Lite roligt att försöka få till kort som är personliga :)

Ja, det snurrar rejält i mitt huvud just nu. Har ju under en längre tid funderat kring att öppna eget och nu har det trillat ner ett erbjudande i mitt knä som det känns som jag inte kan tacka nej till. Men då är det verkligen dags att ta tag i allt nu! Jag skrattar och gråter om vart annat...kommer det funka? klarar jag det? tänk om det blir en flopp! Tjoho! Hjälp!!

har jag och ungarna varit och hälsat på farmor och farfar. Efter att jag varit extremt trött på sistone (mycket beroende på allt regn och gråa skyar) kände jag att jag behövde komma bort hemifrån och få lite vuxet sällskap och lite avlastning också. Men nu ikväll kom M hem och nu börjar han sin semester så nu finns det möjlighet att ladda lite batterier igen, skönt!

Hur som helst, på allt för föräldrars forum fanns en tråd häromdagen om att våra blivande sexåringar äter mycket. Jag håller med för vissa dagar äter Sudden som en häst, men däremellan kan han även leva på luft. Nå, i alla fall så var det faktiskt William jag tänkte skriva om för idag chockade han mig nästan. Farmor gör visst god mat för ungen trycker i sig 10-12 köttbullar, tre stora potatisar och fyra hårdbröd mackor! Hade jag inte sagt stopp hade det antagligen gått ner mera mat. Var, jag bara undrar, var stoppar han allt?!  Och inte att förglömma, hur mycket mat kommer man behöva laga när vi har fyra tonåringar?? Är det då man får säga "nej, inte mer än fyra kotletter vardera" eller "inte mer än halva plåten lasagne" och en limpa räcker väl knappast till frukost :)

Nå, när vi sedan var på väg hem så passerade jag en bil som stod längs med vägkanten och bildörren var helt öppen. Jag kikade in när vi åkte förbi och jag såg en äldre man som satt lite hopsjunken i bilen. När vi åkt en bit så kände jag att jag var tvungen att vända och åka tillbaka. Tänk om han inte mådde bra och så åkte jag bara förbi. Det verkade lite konstigt att stanna så straxt efter en rondell och ha bildörren helt öppen så att bilarna i det körfältet hade svårt att passera. Jag förklarade för barnen varför jag ville åka tillbaka och frågade om de tyckte det var ok. Ingen protesterade. När vi kom fram till platsen så var bilen borta, så det var väl antagligen ingen fara (för det tog bara några minuter att åka tillbaka) men då säger William "vad bra du är mamma som bryr dig så mycket om andra människor, jag är stolt över dig". Sötungen, ibland är han så lillgammal :)

Nej, nu är det dags att stänga ner och försöka sova lite  innan hela nattvandrarligan är igång :)
Och hörrni, som smyger omkring härinne, ni får gärna skriva en rad eller två :)
sov gott!

om jag har något behov av att testa mig själv för att se hur mycket jag orkar med, eller har jag rent av någon masochistisk läggning? Igår var jag tvungen att handla för man möttes av eko i kylskåpet och då pratar vi alltså storhandling. M var ju naturligtvis i Stockholm så alla barn fick följa med. När vi skulle åka så fick Filip den lysande idén att hans kompis skulle följa med, vilket han gärna ville göra. Jag förkarade att vi enbart skulle handla mat och att det väl inte är så kul utflykt direkt, men han ville ändå följa med. Jaha, jag fick någon kortslutning och tänkte att de kanske skulle tycka det var lite roligare att handla om en kompis följde. Och fyra eller fem barn på affären kan väl inte göra så stor skillnad... i efterhand undrar jag bara hur min hjärna tänkte just då. Att det som för tillfället tyvärr funkar dåligt med fyra barn skulle funka jättebra med fem, eller??

Vi hade trevligt på vägen dit och jag förklarde som vanligt att man håller sig bredvid vagnen, springer inte iväg och så lyssnar man på vad jag säger. Fem huvuden nickade och bedyrade att de hört vad jag sagt. Nu blev det inte riktigt så. Att ta med en kompis genererade enbart en extremt uppspelt skara som verkade tappa hörseln totalt och dessutom fick lära sig nya påhitt av sin kompis. Jag var rätt glad när alla satt fast i bilen igen och vi kunde åka hemåt, men jag var helt slut. Så här med facit i hand tror jag inte att någon kompis får följa med någon mer gång när jag ska storhandla...man lär sig något nytt varje dag...

jag kom in på digital bildhantering som Jönköpings högskola håller i! Den är internetbaserad och helt på distans så det kanske inte är så svårt att komma in, men jag är i alla fall superglad! Längtar nu tills det börjar för jag tror det blir så kul! Nu känns genast den här dagen lite roligare trots allt sunkväder som vägrar ge med sig...

Här kommer några utlovade bilder från när Filip fick sin nya cykel. Kolla glädjen när han cyklar utan stödhjul :) M fick springa bredvid första varvet runt kvarteret för säkerhets skull, men sedan ville han cykla själv. Observera snön som ligger kvar 6:e maj... Inte världens bästa bilder, men det får duga, det är ju bilder i alla fall...







Filip blåser ut ljusen på sin "glasstårta". Ludwig får ju inte äta mjölkprotein och för att han (den store tårtälskaren) inte skulle bryta ihop så fick det bli mjölkfri glasstårta. Filip gick med på det om han fick välja ljus till glassen :)



Blir ju lite fel ordning, men den här bilden är från morgonen på Filips födelsedag. Han fick öppna sina paket i våran säng under sträng övervakning av sina bröder :) Jag tror alla är lika intresserade av vad som finns i paketen :)



Sedan en bild på ett kort som jag fick i uppdrag att göra åt en musiklärare som fyllde femtio år.



Nej, nu ska jag hjälpa M att paketera alla frukostbullar han bakat ikväll, det blev väl som vanligt sisådär 300 bullar. Händig man jag har :) Själv tar jag över imorgon och bakar kanelbullarna för det tycker jag är roligare.
Få se om jag orkar blogga lite mer sedan, ville bara få in lite bilder nu...

Äntligen fick vi inviga utebadet! Sol, bad, värme och glass...ja, nu minns jag faktiskt hur det ska vara när det är sommar. Annars började jag nästan tro att sommar var små korta solglimtar men i första hand grå skyar varvat med kraftiga skyfall och hagel. I onsdags vräkte det ner så pass att när jag sprungit in med matkassarna från bilen (och det är inte långt ) så var jag så genomblöt att jag var tvungen att torka mig med handduk och byta kläderna som gick att vrida ur.

Hur som helst igår fick vi njuta av riktig högsommar. Temperaturen höll sig runt 28/29 grader på utebadet och vi bara njöt. Dock inte ensamma för det verkade som alla bodensare och turister väntat på just detta. Kön ringlade sig extremt lång för att få komma in och det kändes som om alla man kände också var där. Väl inne kokade vattnet i bassängen av alla som längtat efter att få annat än regnvatten att bada i.

Jag hade ju med mig alla grabbarna förstås och jag får väl erkänna att det var enklare tidigare år. Då har de varit helt nöjda med att bara vara i barnbassängen där jag kunnat ha uppsikt även från filten. Nu i år var de betydligt yrare och ville vara i den djupa bassängen också. Visst det funkar att vara där allihopa, men det blev ju lite jobbigt när Erik behövde sova för då hade jag behövt klona mig. Tur nog var ett par grannar där precis bredvid våran filt, så när de fikade passade de Erik och lovade hämta mig om han vaknade.

Tyvärr slutade dagen mindre bra för när vi alla var i djupa bassängen så försvann plötsligt Sudden. De _vet_ att för att få vara med mig på badet så _måste_ de lyssna och hålla sig bredvid mig och aldrig gå iväg själva, det är mitt krav och en förutsättning för att det ska fungera att vara själv med fyra barn på badet. Fram till igår har det alltid funkat jättebra eftersom de naturligtvis vill åka och bada. Nå, efter att ha hjälpt Filp att hoppa i bassängen så vänder jag mig om för att räkna in alla (vilket jag gör typ hela tiden) och då är han borta. Jag föser upp de andra tre ur bassängen och springer bort till filten. Ingen har sett honom och paniken kommer. Visserligen har han flytväst på sig, men ändå. De snälla grannarna tar de andra barnen och jag springer runt bassängen. Tillslut hittar jag honom i bubbelpoolen. Åh, jag blir så lättad och så arg! Jag blir så glad att han är ok och samtidigt så skäller jag på honom. Jag står för vad jag sagt ska hända om de inte följer reglerna och vi packar, under våldamma protester, ihop våra saker och åker hem. I och för sig så hade vi hunnit vara där i nästan fem timmar så det var väl inte hela världen, men det var ett tråkigt slut på en bra dag. Så nu får vi se hur det blir nästa fina sommardag...ska jag våga åka igen eller ska man vänta ett tag och låta det svida lite för att verkligen demonstrera att jag kan inte åka dit själv med dem om de försvinner. Ja, vi får väl se. Förhoppningsvis kanske det räckte med att vi direkt åkte hem.

Själv lyckades jag bränna mig på ryggen eftersom jag glömde be William hjälpa mig att smörja in mig där. Tror dock inte att det är så farligt och helt ärligt känns det bättre just nu än attt näst intill ha skrynkliga fingrar av allt regnande... Det ser ut att bli helt ok sommarväder idag också, fast idag ska vi hålla oss på hemmaplan för vi är bjudna på lunch hos svägerskans svärföräldrar :)  Vi får väl vara ute på gården och roa oss,läs jag jagar rymmaren Erik :) 

Skulle egentligen vilja hålla barnen borta från kompisar, eller egentligen Sudden, eftersom hans nya kompis familj går igenom magsjuka just nu. Fick ju reda på att när han varit där i måndags och tisdags att hans syster var magsjuk, och att mamman legat hela helgen. Sedan lekte de igår innan vi åkte på utebadet (visserligen ute) och när vi kom hem så var han sjuk. Jag fattar bara inte hur man tänker när man släpper in barn när man har magsjuka i familjen. Och igår så släppte de ut pojken på kvällen när han började må bättre och då ville han naturligtvis vara med Ludwig. fast då sa jag ifrån och tyckte att han fick gå hem igen. Ja, klarar vi oss från att bli sjuka då ska jag köpa en lott tror jag...eller förresten, det är klart vi klarar oss, jag tycker det räcker med två gånger redan i år!

Nej, nu ska jag försöka sova lite till innan det är dags att kliva upp. Jag har verkligen störd nattsömn...vaknade av att William kom till våran säng (där Filip och Erik redan ligger och snurrar runt allt de hinner) och sedan var det kört att sova. Och då kan det väl inte vara bättre tillfälle att blogga eller hur *s*.
kram så här på morgonkvisten :)