magdas

Farmor och farfar var här idag och hälsade på. När vi gick och hämtade William idag så hittade Ludwig en guldfärgad golfboll som han naturligtvis ansåg var en skatt av höga mått. Väl hemma så fixade farmor fika och hon och Ludwig satt och rullade bollen fram och tillbaka mellan varandra. Erik fick syn på vad de gjorde och ville naturligtvis vara med om det skojiga, så farmor tog upp honom i knät och hjälpte honom att fånga bollen. Jisses säger jag bara vad han skrattade! Tillslut satt vi alla bara och skrattade för att det smittade av sig  så :) Måste ju lägga ut en bild på farmor och hennes yngsta barnbarn. Jag lyckades tyvärr inte riktigt fånga hur vansinnigt roligt han hade och kanske inte det blev de skarpaste bilderna, men jag tyckte ändå det var fint med dem båda på bild.

vi har en till tandlös "gubbe" här i huset :) Ludwigs tand har varit lös ett bra tag och trots att han pillat massor på den så har den envist suttit kvar; men så idag på öppna förskolan så fick han ta ett äpple till fika (det fanns inget annat som det inte var mjölk i) och helt plötsligt så satt tanden i äpplet istället för i munnen: Stoltare kille fick man leta efter; jag tror han blev minst en halv meter längre: En liten pojke som satt bredvid blev alldeles förskräck över blodet och tanden i äpplet; så Sudden lade armen om honom och förklarade " du behöver inte vara orolig; det är bara jag som snart ska börja på sexårs" *s*



En annan sak som gör att han helt plötsligt blivit så stor är att storebrors skrivlust har smittat av sig.Han ligger inne på sitt rum på kvällarna och försöker ljuda ord och sedan skriva dem. Han har inte alls varit speciellt intresserad förut, men nu har det vänt ordentligt och jag är faktiskt imponerad av att han får till en hel del ord. Fortsätter det i den här takten så kommer lillsudden snart att kunna både läsa och skriva.

filip tyckte det var länge sedan han fick vara med på bild så jag lovade honom att jag skulle fota förstås: En stund senare uppenbarar sig Filip i riddarmundering; svärdet hittade han inte så det fick bli en snorkel istället *s*

Ludwig: mamma jag älskar dig
Jag: jag älskar dig och dina bröder till månen och tillbaka
William; mamma jag älskar också dig ända till månen, eller ännu längre bort
Filip: mamma, jag älskar dig ända till Rhodos  *s*

I måndags hade jag och William en dust på kvällen angående att han sprang iväg när jag bad honom komma in. Det hela resulterade i att han inte hann vara med och spela ett sällskapspel med oss andra, vilket gjorde honom extremt upprörd och tyckte jag var jättedum när jag sa att han själv hade valt att sticka iväg istället för att komma in när jag bad honom. Jag förklarade att han inte kunde skylla på någon annan utan faktiskt fick ta ansvar för detta själv. Nå, han gick och lade sig under protester. Efter en stund hör jag hur han håller på och fixar med något i sängen och jag går dit för att säga att han faktiskt måste sova nu. Då ger han mig detta. Blev riktigt rörd. Han hade helt klart förstått att det faktiskt inte var någon annans fel och att det inte var jag som varit dum... Lilla älsklingen!

Fångade herr klätterapa i en av hans vanligaste favoritsysselsättningar. Klättra upp på köksbordet och plocka i allt. Sprang och hämtade kameran och tog kort istället för att lyfta ner honom... Jag menar jag måste ju bara dokumentera så att man minns senare att han minsann inte var den typen som satt snällt och lekte med sina saker på golvet :) Varför vara på golvet när man kan vara högre upp där man ser bättre och där det uppenbarligen finns roliga saker :)

...nästan jämt. Jag som precis tyckte att det funkat så bra att styra hela skeppet själv när M är i Korea. Jovisst har det varit lite småtesting från början av grabbarna, men inga värre incidenter. Jag har infört en del nya rutiner och klockslag som jag tycker funkar kanon för vår familj, och därav har det flutit på bra. Få se vad M anser om det nya som gäller när han kommer hem:) Insåg också att man helt klart skulle fixa det själv med fyra barn. Inte nu för att vi har tänkt separera, men ibland har man ju tänkt att jisses så skönt att man är två  för annars skulle det inte gå...men jodå, det skulle det visst. Bra att veta ifall M skulle bestämma sig för att inte komma hem igen ;-)

Nå, vi har undvikit att handla mat, för det är inte grabbarnas favoritsysselsättning och inte min heller för den delen. Men nu var mjölken slut och jag behövde lite också till kvällens middag. Dessutom hade vi två filmer som vi fick i julklapp som skulle bytas och jag tänkte använda dem som en liten "morot". Om de höll sig runt mig och inte tjorvade skulle de få välja vilka filmer vi skulle ta istället. Sagt och gjort, det gick kanon att handla. Till en början.

De traskade snällt bredvid mig och uppförde sig hur bra som helst. Det var tom så att flera kom fram och sa att de tyckte jag hade så fina pojkar som verkade så snälla och trevliga. Men så kom vi då till filmvalet.  Det fanns inte så mycket att välja på och det tog tid, evinnerlig tid att välja bland de titlar som fanns kvar. Ludwig bestämde sig för att han ville ha en film med massa småsnuttar från andra filmer, filmer som vi redan hade hemma. Filip och William hittade två andra filmer som vi inte hade och det tyckte jag var en aningen bättre och bestämde att det fick bli deras val. Då inträffade en snedtändning av grovkalibriga mått hos Ludwig von Sandberg.

Han ställde sig och skrek rätt ut för full hals. Jag lovar och svär att det inte fanns en enda kund därinne som inte hörde honom. Antagligen även de som tidigare sagt att de verkade så lugna och fina... Tårarna sprutade. Snoret sprutade. Inte en andningspaus i skrikandet. Jag försökte prata lugnt med honom och resonera om varför han vart arg över valet jag gjorde. Jag försökte lirka med honom och tillslut tappade jag tålamodet och lyfter sonika upp en vilt skrikande, sparkande unge och försöker ta mig mot kassorna medan mindre imponerade människor tittar konstigt på mig. Då säger William och Filip att de behöver kissa. Jaha, vad gör jag nu? Lämnar en vrålande lite blöt hög på golvet och försöker ta mig ut med de andra för att kissa? Försöker hinna ut med den vrålande högen till bilen först och överlåter åt Willilam att hålla ett öga på den klättrande apan Erik så att han inte ramlar ur kundvagnen och hämtar dem sedan? Hmm, misstänker att minsta distraktion skulle få bröderna att tappa fokus på sin lillebror som då genast hamnar i ett farligt läge...nej, det går inte.  Gahhh, jag har minst två armar för lite. Jag orkar ju inte heller bära ut både Erik under ena armen och den vilt skrikande Sudden under den andra. Till sist får jag i alla fall ur William och Filip att de kan vänta en liten stund, det är inte helt akut och jag skyndar mig mot kassan. Fem steg bakom mig går den nu mer frustande och högröda, totalt kränkta femåringen.
Väl ute i bilen vägrar han att spänna fast sig för jag har varit så dum. Jag försöker att räkna långsamt till tio och tillslut lyckas vi med gemensamma krafter (jag och William) övertala honom att spänna fast sig så att vi kan åka hem.

Jisses säger jag bara, vilken vilja denna pojke har!! Jag kan ju till viss del förstå att han tyckte det var orättvist att han inte fick välja någon film, men jag försökte verkligen prata med honom och förklara att han faktiskt fick två filmer när han var sjuk och att ibland får han välja och ibland någon annan. Dessutom kan man ju omöjligt alltid göra alla nöjda. Men det kommer nog dröja ett bra tag innan jag släpper in honom i en affär igen.

M befinner sig just nu i Korea. Han åkte igår och kommer hem på fredag. Kul för honom att få resa runt och se så mycket, synd bara att han blev snuvad på att få åka Boeing 747. Det är hans dröm att få åka med ett sådant plan. Lustigt hur olika man kan vara, för mig är allt som har med plan att gör en mardröm snarare...
Han kommer resa jättemycket nu ett tag. Borta sju dagar, hemma två, borta tre, hemma tre, borta fyra, hemma två osv osv åtmindstone februari ut. Jo, han är ju borta ungefär tre dagar i veckan annars också men då kommer han ju i alla fall för det mesta hem på kvällarna. Visserligen efter att ungarna lagt sig, men då får i alla fall jag lite sällskap. Det blir rätt ensamt att vara själv så mycket och jag saknar den vuxna sociala biten, något som alla som ringer hit lär märka för jag pratar massor :-D

Igår fick vi massor med snö och idag är det ganska kallt, -15. Denna vinter är det nog nästan det kallaste vi haft och det märks att man vant sig vid att det varit mycket varmare än det brukar för idag känns det riktigt kallt. Minns den vintern när vi hade -42, då tyckte man att det var rena värmeböljan när det stigit till -30. Tur att man kan anpassa sig så. Men jag måste erkänna att en resa till varmare land känns mer och mer lockande just nu, synd bara att jag, som sagt, inte kommer så bra överens med flygplan. När vi landat efter vår Rhodosresa lovade jag mig själv att aldrig sätta foten i ett plan igen (trots att det inte varit någon turbulent resa), men ändå kan jag inte låta bli att längta bort. Får väl prata snällt med en läkare och se om man kan få något lugnande. Ja, vi får väl se...

Men idag ska jag i alla fall bylta på kidsen och så blir det väl en tur i pulkabacken innan vi går och hämtar William. Vi har nämligen börjat gå och hämta William varje eftermiddag istället för att åka bil. Det blir väl lite dygt två kilometer och jag tror det är bra för killarna. Erik får åka vagn, men de andra får traska själva. Känns som att det är ett ok sätt att få göra av med lite spring i benen...

Nej, nu får jag sluta så jag inte sitter här för länge. Kidsen vill ha min uppmärksamhet.

Vi skulle på 70-års kalas idag och William ville skriva en dikt till jubilaren. Eller dikt och dikt, en berättelse snarare. Han ville låna min dator för att fixa detta och jag tänkte att det kunde han väl få prova. Jag vet att han gillar bokstäver och försöker stava ord och försöker läsa, men det att han kunde skriva hela meningar som de sa till mig på utvecklingssamtalet, har vi inte sett röken av. Nå, självklart skulle han få testa. Han och Ludwig placerade sig framför datorn och körde sedan ut mig :) Efter en stund ropar de att de är klara och vill att jag ska kolla om de gjort rätt. Alla ord satt ihop, så jag fick hjälpa dem att dela upp orden, men annars har han skrivit allt själv. Hur gulligt som helst och mäkta stolt är jag :) Och skribenten är också stolt att han skrivit så att andra också förstod :) Måste ju dela med mig, så håll till godo....

"Häj här har jag än brätelsä

De va än gån än gubä såm hätä ludwig älska åka til dinosariävädän

Jik han ut frå planät då jik han in i dinosarivädä

Då blev han jagad av än stegsarius

Män klarda säj

Då är vår brätäsä slut män vi han bara jöra än

bara ifrån mäj william åk ludwig jära magreta"

Är det någon som behöver hjälp med översättning så får ni ropa till :)

Kan ju kanske ändå meddela att jubilaren heter Margareta och det ska stå kära Margareta på slutet, men inte så lätt att höra vad kära börjar på... visst är det gulligt!

Tjoho, Willilam har fått plats på simskolan i vår! Den börjar 7 april och håller på varje dag till den 24:e april. Intensivt alltså. Jag hade verkligen hoppats att han skulle få plats på den för det är så bra att det inte blir så långt tills badsäsongen börjar. Tror verkligen han är redo, för han försöker ju verkligen simma, men han är lite rädd av sig så att få träna med andra och utan mamma och pappa (föräldrarna får inte vara med) blir nog perfekt för honom. Sen får ju jag och de andra grabbarna "plågas" i andra bassängen medan simskolan är. Jag tror säkert att bröderna kommer gråta blod över att få bada så ofta :-D

Just nu snöar det lite lätt och grabbarna är ute och målar sin fina snökoja med vattenfärger. Skulle tro att det blir supertjusigt :) Annars har vi ovanligt lite snö för att vara i januari. Jag antar att snön kommer, frågan är bara när. Tycker inte det är kul när det vräker ner i april, för då ska det börja bli vår. Nå, vi får se. Hur som helst så tycker jag att man redan kan se skillnad på ljuset. Även om det inte är ljust så värst länge varje dag så är det en annan typ av ljus. Det känns skönt, för även om det är flera månader kvar så påminns man om att våren faktiskt kommer :) Vårvinter är ju en av de absolut finaste tiderna här uppe. Tänk om man kunde locka upp sina kära "sektmedlemmar" att få lite norrländsk sol på näsan i vår, någon som känner sig manad ;-)

Idag har jag fått två fina fotoböcker från adlibris, så jag väntar otåligt på att det ska bli kväll så att jag kan krypa upp i soffan eller sängen och läsa, läsa, läsa:) Önskar mer än någonsin att det fanns en fotografutbildning här uppe, för då skulle jag inte  tveka en sekund. Men nu gör det inte det så då får jag ta en något längre och krokigare väg och försöka lära mig själv:) Jag vill, kan och ska lära mig, så det så!

Aftonbladets viktklubb har jag också gått med i. Jag har ju gått ner en del, men sisådär en fem, sex kilo till skulle jag vilja ha bort och framförallt så behöver jag hjälp att  gå ihop. Det syns att magen "plågats" med fyra barn och vill inte dra ihop sig som jag vill. Känns inte som någon större idé att köpa gymkort för det skulle bli så oregelbundet eftersom M är borta så mycket. Men om jag kan få hjälp att fixa ett bra program som går att utföra hemma, typ promenader osv, så är jag ju tacksam. Inbillar mig också att det är en sporre att man ska skriva in på nätet vad man äter och hur man går ner. Kanske man är mindre benägen att fuska då :)

Som sagt en massa svammel. Erik sitter här och leker med sin spis och kommer upp i knät och ska pussas  med jämna mellanrum. sötknöl :)
Nu ska jag sluta.
over and out :)

...ja idag skulle vi dit och skriva ut honom eftersom han fortfarande inte är det sedan hans sjukhusvistelse i för snart ett år sedan. Vi har ju tagit flera fecesprov som alla har visat ett förhöjt värde, dvs. en irritation i tarmen. Men nu skulle vi i alla fall bli utskrivna. Trodde vi. Så blev dock inte fallet. Läkaren tittade på proverna igen och konstaterade att de var lite för höga för att ignorera och dessutom har han inte gått upp i vikt som han ska. Längdkurvan följer han bra, men inte viktkurvan. Nu har han ju varit magsjuk, men har inte innan heller varit uppe och vägt 22-23 som han "borde". Han är ju en riktig liten sparris... Nå, frågan om komjölksprotein kom upp igen, för det är det som de misstänker. Jag sa att jag har ju en "tjorvig" mage och att jag gjort gastroskopi där de inte hittade något förutom en svag retning i tarmen, och undrade om det helt enkelt kan vara så att han fått ärva min gormiga mage. Då svarade hon att hon snarare trodde att jag också kan ha problem med komjölksprotein och att det var konstigt att de inte tagit upp det med mig eftersom symptomen på det kan vara just så att det blir "tjorvig" mage. Nå, ialla fall, vi ska ta ett nytt fecesprov på Sudden om en vecka och sedan ska vi köra helt mjölkfritt i två till tre veckor och därefter ta ett nytt prov för att se om det visar på någon skillnad. Ser det bättre ut då så går man in och provocerar med mjölk och sedan ställer man diagnosen. En långdragen process detta och något svar lär vi inte få förren långt fram i vår. Så nu är det bara att lära sig vad som är fritt från komjölksprotein. Ska ändå bli lite intressant att se om det blir någon förändring för oss båda kanske...
Nej, nu ska jag spela lite ps2 med grabbarna medan Erik, kungen av bus, sover :)
kramelikram