magdas

William och Ludwig visste ju bara att vi skulle åka någonstans, men inte vad vi skulle göra. Resan till Kiruna tog ungefär fyra timmar, men det var strålande väder och det utlovade snöovädret uteblev tack och lov. När vi kom fram fanns det skyltar och flaggor överallt och William började fundera om melodifestivalen var där. Vi fortsatte att mörka och tog med dem på en pizzeria innan det var dags att åka mot arenan. Vi småpratade medan vi åt och frågade om de tyckte det var mysigt att vi åkt ända till Kiruna för att äta gott :) Jo, svarade de lite dröjande och undrade om vi skulle åka hem igen. William tyckte vi kund leta reda på någonstans man kunde leka lite innan vi åkte så vi hade gjort lite mer än bara ätit piz za *s*. Nå, när vi närmade oss arenan frågade vi om de ville att vi skulle skynda oss hem till melodifestivalen och det tyckte de var en bra idé eftersom de var lite besvikna att de skulle missa den. Sedan sa vi "eller vill ni att vi ska se den på plats istället". De ropade rätt ut och William sa att hans hjärta började slå mycket fortare, det kan man kalla äkta schlagerfantaster :-D

Väl på plats fick vi ju vänta nästan en timme innan det satte igång på riktigt men det gjorde inget för Babsan underhöll och med var även ett mycket duktigt coverband. Killarna var lite otåliga men på strålande humör. När så Puddles satte igång att spela trodde jag nästan att Ludwig skulle tuppa av. Jag behöver kanske inte tillägga att han blev mycket besviken när de åkte ut. Det var hög stämning och roligt att se artisterna live, så det var verkligen lyckat! Dessutom var det rätt kul att se allt mellan låtarna. Alla dessa människor som man aldrig ser i bild som jobbar som galningar med allt från att bära kameror, fixa håret på E-type, hjälpa Sibell med klänningen, köra fläktarna, dammsuga konfetti och instruera publiken.

Grabbarna var mycket nöjda med kvällen och tyckte vi skulle dra vidare till Globen nästa vecka *s*. Det enda Sudden var mycket bekymrad över var att _båda_ hans favoriter åkt ut, dvs Puddles och Ola. Men man kan ju inte få allt eller hur...

På vägen till bilen säger Ludwig att han har så ont i magen och jag tänker med skräck att nu kommer vi få kräk i bilen. Men när jag frågar om han mår illa så säger han nej och pekar mot sidan. "det är här det gör ont, jag tror det är hjärtat" *s* Lilla sötknölen, han hade fått håll. Det tog i alla fall inte länge innan de båda somnade i bilen med ett leende på läpparna. Jag är så glad att vi kunde komma iväg på det här lilla äventyret!
Lite bilder måste vi ju naturligtvis bjuda på! (och jo, jag vet att det är i bakvänd ordning men jag orkar inte fixa det nu)



Och så en liten serie tillägnad Kenneth ;-D