Oj, oj, oj

nu var det så länge sedan så jag vet inte ens om jag orkar försöka mig på någon slags sammanfattning. Inte ens bilderna från när Filip började cykla utan stödhjul har jag fått in. Får nästan skämmas lite. Nåja, jag får lägga in lite blandade blilder sedan, för det är ju en hel del kul foton jag har från olika tillfällen. Bättre sent än aldrig. Men vi har lite datalogistik här hemma som vi sysslar med så det har inte varit helt självklart att sätta sig och blogga. Dessutom har photoshop försvunnit i och med dataflytt osv...

Hur som helst. Dagen före Sveriges nationaldag hade William avslutning på sexårs. Den blödiga mamman satt med tårar i ögonen och insåg att nu ska han börja skolan på riktigt. Helt plötsligt känns han så stor. Och snart har jag ännu en skolkille. Till hösten börjar ju Ludwig sexårs, så då kommer två av grabbarna att vara borta fem timmar om dagen! Det kommer nog känns mycket konstigt att bara ha två med sig på öf. Ludwig själv känner skräckblandad förtjusning tror jag. Han pendlar mellan att längta och att tycka att han kan börja nästa år istället:) Fast jag tror det kommer bli jättebra. Dels känner vi ju lärarna och vet deras engagemang, och dels så tror jag att Sudden mår bra av att få massa nya kompisar. Sista halvåret på öf, var det bara yngre barn och han tappade lusten att följa med dit. Men det kommer ändå kännas konstigt att lämna av två barn varje morgon...

Direkt efter avslutningen packade vi in oss i bilen och satte kurs mot Sollerön. Vi skulle dit och träffa mormor(som fyllt 70 år) och Uffe, min bror, min syster samt kusinerna till grabbarna. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Bollnäs på torsdagen och sova över där för att vi inte skulle komma mitt i natten och få sova ut ordentligt. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.... bilen hade låtit illa en tid och vi tog för givet att det var däcken och hade väl bestämt oss för att byta eftersom ljudet inne i kupén inte var att leka med. Men så när vi passerar Skellefteå (där vi köpt bilen) säger M " jag undrar om vi ska åka in på verkstan så att de får kolla att det inte är ett kullager). sagt och gjort, en mekaniker hoppar in i bilen, kör ett varv runt huset och konstaterar att jodå, visst är det ett trasigt kullager. Det tar minst en och en halv timme att byta och de stänger om en kvart. Tjoho! Att fortsätta är livsfarligt då bilen helt plötsligt kan ta tvärstopp enligt verkstaden och vi som bara skulle sisådär en sjuttio mil till... Tillslut lyckas M övertala en kille som lovar att köra lite övertid för att hjälpa oss. Inte helt lätt att roa fyra barn på en parkering utanför verkstaden dock, det kändes som att det tog ungefär tolv timmar och det var efter midnatt när vi tillslut rullade in i Bollnäs. Fast vi valde ändå att se positivt på det hela. Tänk om vi inte åkt in, vad hade inte kunnat hända då....

Morgonen efter åt vi en mycket god frukost på hotellaltanen. Vi tog det lugnt och njöt av den fantastiska utsikten och att solen strålade från en klarblå himmel innan vi satte oss i bilen ett par timmar till. Vi stannade i Dalarna till på lördag kväll och det var jätteroligt att träffa alla igen.  Framför allt var det roligt att se hur bra kusinerna kommer överens. De lekte hur bra som helst och tillbringade väl nästan all tid i vattnet för det var ju fantastiskt väder hela tiden vi var där. Synd att de får träffas så sällan bara. Får lägga in bilder sedan.

Bokat resa till hösten har vi gjort också. De två första veckorna i oktober åker vi till Turkiet. Jag har redan ångest för flygresan. Tänk om man bara kunde tänka sig till andra länder och så var man där... Vi hade faktiskt bestämt att vi inte skulle åka eftersom jag var så rädd. Men med hjälp av goda vänner, "deep talk" och lite vin så ändrade jag mig. Nu har vi betalat så nu finns ingen återvändo heller. Men M har lovat att ta barnen på flyget så att jag bara behöver koncentrera mig på att inte få panik och så ska jag försöka få tag på lugnande. Trots allt är jag nöjd att vi ska åka, för då vann inte rädslan ändå! Dessutom vet jag ju hur underbart det är för hela familjen att få åka bort och bara vara med varandra bortom vardagen. Att man sedan får ett avbrott i den mörka hösten och får lite extra sol på näsan då, är ju inte något minus direkt. Den här gången flyger vi direkt från Luleå också vilket underlättar en hel del.

M har införskaffat ett Wii. Klart kul faktiskt. Framförallt nu när det bara är regn och rusk här uppe i norr så kan det ju vara kul att fördriva lite regntid med ett spel som man faktiskt inte sitter passivt framför. Det är så roligt att se hur ungrna lever sig in när de spelar tex tennis. Jag förstår varför man i både manual och i spelet ber att man kontrollerar att man inte har någon som står i en närhet. De far med armarna åt alla håll, så en ordentlig "käftsmäll" vore inget problem att få om man står i deras närhet :)
Sudden är mer för PS2 och "lego starwars". W fick ju ett i födelsedagspresent, men det var så pass repigt att det bara fungerade ett par gånger. Det var en del tårar men sedan kom han på att han fick en del pengar också, så han köpte sig ett nytt till Ludwigs stora glädje *s*. Jag som tänkte att mina barn ska minsann inte sitta framför tv-eller datorspel. Hmm, man tänker så mycket innan man skaffar barn... nåja, bara man använder det med förnuft så.

Ja, det var ett axplock av vad som hänt på sistone. Får försöka igen att bättra mig på att skriva.

Kommentarer
Postat av: Kenneth

Titta. Du har ju uppdaterat bade text och layout! =)

Nar du skriver sa ar det ju en halv novell, och da forstar jag att det kan bli langt mellan gangerna! Men det ar alltid roligt att lasa!!

Jag skriver ju oftast nagra rader bara...



Det vore kanon att ses i sommar. Vi kommer till Boden den 17 juli. Paresh (du stavade helt ratt) stannar i en vecka och jag nagra dagar till... Kanske en tur till stranden om vadret tillater?



Vi hors. Halsa hela tjottaballongen!

2008-06-26 @ 17:38:36
URL: http://kennethjansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0