magdas

idag har de öppnat i Luleå och jag tillhörde den skara som tappert köade i en timme utanför i ymnigt snöfall, snålblåst och -10 grader.( Mycket tacksam var jag att barnen var hemma med farmor och inte med i kön som jag först tänkt). Jag hade visserligen klätt mig bra, men när jag skulle ta upp handskarna ur väskan inser jag att jag att jag inte alls kastat ur Eriks mockasiner innan jag åkte, utan en mockasin och en handske. Ibland undrar man ju hur förvirrad man kan bli egentligen...Nå, försökte hålla den handsklösa handen i fickan hela tiden men tyvärr så smög sig kylan in ändå. Trodde nästan jag skulle förvandlas till en isbit trots att man blev bjuden på varm choklad och fick varma vinkningar av en glad giraff som gick fram och tillbaka längs med kön. Jag log lite för mig själv eftersom det inte var många barn i kön, men giraffen var ändå outröttlig i sitt vinkande. Kunde faktiskt tänka mig att hoppa in själv och hjälpa till att vinka om jag bara fick låna hans fina och tjocka dräkt :-) Jaha, nu kan man ju undra varför jag över huvud taget gör något så dumt bara för att en leksaksaffär öppnat. Jo,det som hägrade var Playstation 2. Halva priset till de femtio första kunderna. Ungarna älskar att sjunga och därför har vi bestämt att vi ska införskaffa singstar. Andra spel får snällt vänta. Frågade Sudden vad han ville ha i present om han fick välja fritt och då svarade han Sonja Aldéns skiva så han kunde lära sig hela texten. Gullungen, han blir säkert överlycklig över svenska schlagers. Han som absolut inte vill ha tjejgrejer och ändå älskar rosa och glitter och sin barbie som han fick i födelsedagspresent. Vi har i alla fall bestämt att det inte blir en julklapp av det eftersom det antaglien förtar allt annat, så vi ska plocka fram den bara så där någon kväll. Ja, vad gör man inte för sina barn...fast jag misstänker skarpt att även mamman kommer ha mycket kul *s*

Trotset då, hur går det då kanske någon undrar...jo, det gör jag också faktiskt. Vissa dagar går ganska bra men just när jag tänker att nu kanske det är på väg bort, så tar det fart värre än någonsin igen.Idag har varit en sådan dag när Suddis och jag bara har bråkat. Han har verkligen provcerat både mig och alla i sin omgivning. Tillslut var jag så arg så jag visste nästan inte vart jag skulle ta vägen. Jag satt in honom på rummet och sa att nu fick han förklara varför han hela tiden ska provocera och göra mig arg. Mina farhågor besannades när han liten och ledsen säger "jag tycker du bryr dig mest om Erik". Jag har ju misstänkt att det handlat mycket om att få uppmärksamhet och då i vilken form som helst, men har inte fått det ur honom. Jag lyfte direkt ner honom från sängen och kramade honom länge och förklade noga att jag älskar alla mina pojkar precis lika mycket, att jag förstår att han tycker E tar mycket tid, men att det är så med små barn. De behöver mer hjälp och tillsyn eftersom de kan så mycket mindre själva. Men det betyder absolut inte att jag bryr mig mest om honom. Jag bad honom lova mig att så fort han känner att han inte får tillräckligt med uppmärksamhet så ska han säga det, så gör vi något roligt eller mysigt istället för att bråka. Efter vårat samtal kommer han flera gånger fram till mig och säger att han älskar mig. Mammahjärtat värker när jag tänker på att han känt sig åsidosatt. Förhoppningsvis leder detta nu till en "nystart" och att trotset lugnar sig. Måste försöka att se honom lite extra och uppmuntra och berömma lite extra. Imorgon ska vi antagligen åka till Leos lekland med öppna förskolan (medan W åker på badhuset med sexårs) och det kan ju vara en bra start att göra något extra kul. Sedan har jag även lovat honom att vi ska åka förbi Toys R Us så att han ska få handla en transformer för sina födelsedagspengar han fick från farmor och farfar.

Och så ett litet guldkorn så här på slutet...
W: mamma hur blir det bebisar?
M: det är mammaägg och pappafrön som gör att det blir bebisar
W: jaha, och så växer bebisen och kläcks ur ägget innan det ska ut ur magen...blir det några fler bebisar här i huset?
M: jag tror inte det, varför undrar du, har någon frågat?
W: jo, P och jag tycker det vore kul med en till pojke för då blir vi flest pojkar
M: jamen det är ni ju redan
W: jo, men en till är i alla fall ok

Så nu har vi fått ok från äldste sonen *s*
Nej nu är det dags att sova för nu sover äntligen E uppkrupen på den stora älsklingen som kommit hem ikväll.