magdas

....ja Ps2 alltså. Efter maten fick killarna gå in på ett rum och lova att inte komma ut innan vi ropade på dem. Vi hade lovat fredagsmys med popcorn och något roligt. Väntan måste ha varit jobbig för dem eftersom de var och varannan minut kikade ut och frågade om vi var klara :-) När de väl fick komma ut blev ögonen som pingisbollar oroväckande nära att trilla ut och kommentarer som "va, vems är det här", "hur har det här kommit hit", "är det sant, är det vårat" osv duggade tätt. Sen ville de genast komma igång och sjunga och naturligtvis Sonjas "för att du finns". William och Ludwig var riktigt duktiga, men Filip ledsnade nästan direkt och undrade om vi inte kunde skaffa ett bilspel till ps2 istället. Även mamman och pappan testade och tyckte det var roligt. Ja, det vill säga ända tills man efter sin enorma sångprestation fick se att man tydligen är tondöv ;-D Nåja, vad gör det, jag har inte tänkt ställa upp i Idol eller schlagerfestivalen och min närmsta fankrests var mycket imponerade ;-D
Lägger in lite bilder på musikalfamiljen *ler* Det är bara mamman och den näst yngste som inte fastnade på bild...



"vad gör ni här inne i vardagsrummet, får jag komma in och rycka i lite sladdar?"
Erik står i köket och kikar in genom grinden



William är mycket koncentrerad


Pappan kör mera avslappnad stil...



Äntligen får Sudden sjunga sin favoritlåt "för att du finns"



De tävlade även mot varandra och för att undvika sura miner konstaterade vi att de varje gång lyckades komma lika poängmässigt (fegt kanske, men vad gör man inte för husfriden...)



Sedan måste jag bara lägga in bilden jag tog på nästan alla mina älsklingar. Erik ville hellre rycka mig i byxbenen än sitta i knät på pappan. visst är de härliga :)



Nej, nu är det dags att krypa ner och se om jag får sova något inatt eller om det blir ytterligare sju timmars hostande och kraxande innan det är dags att kliva upp igen. Nu måste väl ändå förkylningseländet ge sig någon gång tycker jag!
Kram och godnatt!