magdas

Vi är nu inne på tredje veckan i kräkträsket. Även jag åkte dit och jag tror aldrig jag varit så sjuk, hela natten tillbringades på toaletten. Att nå fram till toan höggravid var nästan en konst kan jag berätta *urk* och under hela tiden satt jag och höll tummarnan krampaktigt för att inte bebis tyckte att det var ett bra sätt att starta sin utresa. Men tack och lov verkade inte några tendenser till värkar visa sig. Happ, barnvakten blev också sjuk och jag trodde att nu var det bara att invänta M så skulle vi vara ute på andra sidan. Men så igår, så började William om!! Det är inte sant, jag tycker det räcker  nu!! Vill inte få bebis mitt i detta kräkande, känns som vi är invaderade av baciller från alla håll :( Ja,ja det är bara att hålla tummarna att allt faller på plats tills det är dags.

Bebis verkar trivas bra inne i magen, fast det börjar nog bli lite trångt för det är mycket mindre aktivitet. Dessutom har jag sedan igår en grym foglossning som gör att jag knappt kan gå och i morse fick M hjälpa mig på med byxorna för jag klarade helt enkelt inte av det själv. Eller är det  helt enkelt så att det är bebis huvud som trängt så långt ner att det trycker på så mycket mer? Nu tycker man kanske att jag borde veta det själv eftersom det faktiskt är fjärde gången, men jag tror man är nybörjare varje gång. Ja, det som skiljer är väl mest att man vet att man överlevt tre gånger tidigare och förhoppningsvis ska göra det även denna gång...För på något sätt så blir jag mer och mer nervös för varje gång. Jag menar att föda barn gör ju ont! Min barnmorska tror att det här barnet kommer ta ungefär lika lång tid på sig som trean (som förövrigt tog längst tid, hela 3 timmar och 20 minuter), så det ska bli spännande att se om hon får rätt. Själv har jag ju hela tiden haft en känsla av att det blir en repris på Ludwigs raketförlossning, så det ska bli spännande ändå att få se hur det blir.

Eftersom vi har tillbringat mycket tid hemma så har jag i alla fall lyckats handla alla julklappar till barnen, ja egentligen har det väl blivit lite för mycket, men det känns skönt att ha det avklarat. Det som jag saknar nu är en babysitter och ett babygym. Tycker babysittern har varit guld för då har man ju kunnat lägga bebisen vart man än har varit, men vi får väl se om vi hinner skaffa någon före eller om det blir efter ankomsten. Sen har jag sett ett ursnyggt påslakan till barnsängen/spjälsängen från katvig med deras appelprint, men jag har lite svårt att motivera det köpet eftersom vi faktiskt har ett set lakan.

Skönt ska det bli i alla fall när bebis väl är ute. Nu haglar frågorna om vi har fått än från alla håll och jag vågar knappt ringa till någon utan att säga "hej det är Magda, nej ingen bebis...." Verkar som många är mer spända på den här förlossningen men jag antar att det är för att vi är mer osäkra på könet denna gång. Jag tycker inte det spelar någon som helst roll om det blir en pojke eller flicka, men jag tror att eftersom det finns så få flickor i släkten så tycker många andra att det skulle vara roligt (även om de säkert inte heller skulle bli besvikna över en till pojke). Mest spännande är det ju att se vem som finns där inne....vad är det för en liten individ som levt rövare i min mage*ler* Längtar efter den där känslan när man precis fått upp sin älskade bebis på magen och man får den där allra första kontakten. När det luktar hav och man är sådär gränslöst lycklig och all smärta är som bortblåst!

Nej, nu ska jag ta och lägga mig en stund igen för nu vill inte kroppen vara i upprätt läge längre...
Ha en härlig kväll!