magdas

...eller i alla fall vissa kvällar. Alltid när jag öppnar min stora trut så blir det precis tvärtom....kläckte ur mig senast i morse att våra grabbar har blivit så mycket lugnare och mindre tjuriga på kvällarna sen vi började lägga dem en timme tidigare. Varför kan jag inte hålla t yst?! Happ, som ett brev på posten kom då katastrofkvällen. Ludwig surar ur ute på gatan och vill inte gå, inte cykla, inte åka vagn, inte bäras, ja helt enkelt sätter han inte framför varje ord som kommer ur hans mun. Tillslut får jag över axeln bära in en vilt skrikande unge. Samtidigt gråter Filip hysteriskt bakom ytterdörren och William är också högröd av vredesutbrott eftersom cykeln konsfiskerats då han envist vägrat inse att han tog bort stödhjulen igår och därför omöjligt kan vara redo att utföra alla bmx-konster han försöker sig på hela tiden.... Men tillslut är fas ett avslutad och alla tre grabbarnan är innanför våran dörr.

Nu börjar fas två, hopplockning. Ludwig envisas med att hela tiden försöka förstöra för William som faktiskt gör sitt bästa för att städa ihop. De ryker ihop och börjar brottas och mitt i alltsammans sitter Filip. Han verkar i och för sig rätt road, men det är han ensam om att vara. Jag varnar Ludwig flera gånger och till slut får jag än en gång över axeln bära bort Ludwig men denna gång till hans rum. Jag sätter mig ner och försöker genom hans arga vrål förklara att han måste lyssna på vad jag säger åt honom och att han är välkommen ut igen när han kan vara snäll.

Fas tre påbörjas under vilda tjut från Ludwig rum, välling, blöjor och tandborstning. Filip som inte ätit så mycket middag sitter och testar hur högt han kan komma upp ifalsett medans jag gör vällingen och den som nu kanske tror att Ludwig lugnat ner sig, tror verkligen fel.  De andra brorsorna tar gärna vällingen och nu har falsettsången tystnat i alla fall. Återstår då Ludwig. Efter mycket lirkande och pratande om varför det blev som det blev tar han vällingen och äter den hulkande i mitt knä. Han har blvit så svettig av sitt utbrott att håret krusar sig....vill bara krama om honom, han ser så otroligt liten, ledsen och sårbar där han sitter. Sen ska han få blöja och det visar sig att Ludwig vill ha ett annat mönster än vad som är på blöjan, ett nytt utbrott påbörjas....min arga lilla älskling! Nå, efter att fått hålla fast en arg Ludwig, en ålande Filip och hittat William som gömt sig under tvättställningen så sitter alla nattblöjor äntligen på.

Fas fyra, nattning påbörjas med ett tålamod som börjar närma sig noll.Pappan tar Filip och lägger honom i spjälsängen. Han stäcker sig efter mig och vrålar "maaaaaaammmmmmaaaaaa". Försöker att stänga av det örat och lägger Ludwig. Han står bredvid sin säng och gråter och snörvlar och säger att han inte kan gå och lägga sig, att jag ska bära honom. Lyfter upp honom i sängen och ger honom en bok, men uppenbarligen fel bok, för han kastar den i vredesmod ifrån sig *suck* Filip vrålar fortfarande efter mig. Tillslut får Ludwig en bok han är nöjd med och somnar efter fem minuter. Sen går jag till William som också fått en bok men nu bestämt att han omöjligt kommer kunna sova i sin säng inatt, han bara drömmer säger han. Ok, han får sova i vår säng , jag orkar inte tjafsa mer ikväll. Fast jag säger åt honom att han absolut inte får prata eftersom Filip ligger därinne också och precis slutat med sina mammavrål...

Men nu är det lugnt och tyst, tror alla utom jag sover. Till och med katterna ligger som små runda pälsbollar vid mina fötter och jag får en stund för mig själv. Vilken tur det är att sådana här kvällar är relativt sällsynta.... Fast jag älskar ju mina barn över allt annat i världen....vare sig de är glada, arga, ledsna, sura, tjuriga, helt underbara eller helt enkelt obstinata. Men just sådana här kvällar älskar jag dem nog lite extra mycket när jag tillslut hör deras lugna andetag och vet att John Blund spridit sitt sömnpulver över deras rofyllda ansikten ;-)

Näpp, nu ska jag trycka in en ny säsong av "vänner" i dvd'n och sen får det nog för ovanlighetens skull bli en tidig kväll.