magdas

I måndags var det ju så dags. William började ettan och Ludwig började sexårs. M fick följa Sudden och jag följde med William till hans klass. LIte speciellt är det ju att börja ettan även om sexårs är på samma skola. Det är ju nytt klassrum,ny fröken och nya rutiner. Så 08.30 ringde det in och det var förväntansfulla barn som satte sig i sina bänkar och nästan alla föräldrar var där också. Allt flöt på bra förutom att jag tyckte deras lärare var nog så fånig när hon pratade med barnen, men det kanske bara är i början för att alla ska känna sig trygga? Sedan har det blivit någon miss när de beställde bänkar, så tre barn får sitta i gamla. Det ska visserligen komma nya, men det kan dröja några månader. Jag förstår inte , det måste ju ha blivit världens miss för det är ju inte så kul för de tre som inte har helt nya bänkar. Läraren hade löst det med "och så har vi ju tre maaagiska bänkar", fast jag tror inte något barn gick på det. Jag hörde William säga "det är de ju inte, det är helt vanliga bänkar". Personligen tycker jag det hade varit bättre att rakt förklara för barnen att det blivit en miss och att bänkarna är beställda, för att alla ska ju naturligtvis få en ny bänk men det tar lite extra tid. Men det är ju jag det...

Sedan hade jag bett att William skulle få ha kvar sin klädhängare vid sexårs för att det skulle bli lite smidigare vid hämtning och lämning, men det blev inte bra. Williams klass har nämligen sin ingång på baksidan av skolan så när  William (och de andra som också har sina hängare där) väl fått på sig sina kläder och tagit sig runt, så hade de andra börjat leka. Och de som läst min blogg förut, vet att min förstfödde inte går in och säger att han vill vara med, utan han avvaktar snällt på en inbjudan, som ju aldrig kommer. Inte tänker lekande barn på att man måste fråga om någon vill vara med. Därför är det bättre om han följer med gruppen ut direkt från klassrummet. Men tur nog så gick det att ändra på. Jag hade ju inte en tanke på att det skulle kunna bli tokigt.

M var med Ludwig på förmiddagen, men efter lunch lämnade jag William och följde med Ludwig istället. Lärarna där är ju helt underbara och det märks att Ludwig trivs med dem. Däremot märker man skillnaden från förra gruppen mot den här. Det är en mycket stökigare grupp och lärarna kommer nog få jobba ganska hårt för att få den lugnare, om det går. En av lärarna sa själv att de hade haft som ett sabbatsår förra året eftersom den gruppen var så lugn och att de måste vara uppmärksamma på att de som då istället är väldigt lugna inte kommer i skymundan. Det är framför allt fyra-fem pojkar som är rätt så stökiga och stör gruppen.

En av pojkarna tyckte att Sudden stod för nära honom när de skulle klä sig för att gå ut och ansåg då att det bästa sätter var att rikta ett knytnävsslag i ansiktet på honom. Jag stod bredvid och såg det och blev helt paff! Ludwig blev naturligtvis ledsen och en av fröknarna tog båda två och gick iväg och pratade med dem. Idag berättade Ludwig att en av de andra pojkarna hade dragit ner honom från gungan för att han ville ha den istället. Jag har sagt att han måste säga till en rastvakt om de ger sig på honom (eller ja, vem det än är, för det är inte bara Sudden som är utsatt). Så tråkigt att det ska vara så.

Men i övrigt så verkar Ludwig trivas. Han är ju lite tuffare i sättet än storebror, så han verkar inte ha några problem att hitta nya kompisar. Igår hade jag tänkt stanna till lunch, men han skickade hem mig och tyckte inte alls jag behövde vara där, så då åkte jag hem :) Fröknarna tyckte dock att det var synd att deras extra ögon och öron åkte hem *s* Skämt å sido, sexårs hade jag mycket väl kunnat tänka mig att jobba med. Jag tycker det är jättekul!

Nåja, nu ska jag ta och sova så jag orkar upp imorgon. Jag har ju börjat med att kliva upp en timme före jag väcker alla andra. Det är guld värt att få tassa upp när inte någon annan är vaken. Det är alldeles tyst här hemma och jag får chans att i lugn och ro göra mig iordning. På så sätt får jag en stressfri start och allt flyter så mycket smidigare när jag redan är klar då kidsen stiger upp.
Lite bilder ska jag snart försöka få in här i bloggen också, men nu är det kudden som kallar.