magdas

känns allt lite bättre, trots katastrofnatten som var. Är helt slut och behöver desperat sova. Erik skrek sig igenom nästan hela dagen igår så jag undrar om det kan vara någon tand på gång? Ikväll tar jag det säkra före det osäkra och ger en slurk alvedon innan han ska sova.

Vid midnatt igår lyckades jag tillslut få stackaren att somna. Jag drog en lättnadens suck eftersom det var relativt jobbigt med hans ihållande skrikande. Klockan 00.25 skickar M ett sms att han anlänt till hotellet efter fotbollsmatchen i Stockholm, och vad händer när telefonen piper till? Jupp, helt rätt, Erik vaknar igen och en ny skrikperiod sätter igång. Så från 00.25 till 03.30 skriker han för full hals. Jag förstår inte hur han orkar och hur han kan ha någon röst kvar över huvudtaget. Dessutom klättrar han på mig, klänger, nyps och klöser mig så att jag tillslut drar på mig långbyxor och tröja med polokrage för att värja mig. Känner mig som att jag håller på att förlora förståndet mot slutet av allt skrikande, men till slut somnar han. Vänder och vrider på mig en stund men lyckas äntligen somna vid fyrasnåret.

05.15 vaknar Filip och skriker att han vill ha välling. Jag försöker förklara att det inte är morgon än och att han får vänta. Men då ballar han ur och visar att även han kan ha en skrikattack. Den varar dock inte så länge och jag tror att han somnar om. Väcks ca tio minuter senare av att Filip ropar att han behöver kissa. Jag säger åt honom att gå och kissa då (vilket normalt brukar räcka bra, alltså att bekräfta att man hört och att det är ok) men nu får han för sig att jag absolut måste följa med honom. När jag säger att jag gärna ligger kvar i sängen men att han kan komma dit sedan om han vill genererar dett i ytterligare skrik. Just då har han bestämt att det finns dinosaurier i badrummet. Giv mig styrka säger jag bara! Nå. halv sex ligger vi i sängen igen och jag känner hur kroppen skriker efter sömn. Har satt alarmet på 07, så jag hoppas få någon timme i alla fall innan det är dags att kliva upp. Tyärr verkar det inte som det ska bli så denna natt för klockan sex vaknar Ludwig och har inga planer på att somna om. Dessutom vaknar Erik och Filip då också. Försöker ligga kvar i sängen i alla fall och säger att de kan titta på tv, men Filip och Ludwig sätter igång att bråka direkt så det är bara att kliva upp. Snacka om mardrömsnatt....jag behöver helt klart mer än ca två timmar hopskrapad sömn per natt. Man får leta rätt djupt för att hitta den tålmodiga och pedagogiska mamman när sömnkontot är så katastrofalt på minussidan. Men kanske natten blir annorlunda *hoppas*.

Har bestämt att imorgon ska jag gå till Williams sexårs när de har lunchrast och kika om jag ser hur han verkar ha det. Är han verkligen så mycket ensam som han säger? Tänkte göra det ett par dagar framöver och sedan prata lite med fröknarna igen för en liten avstämning. För övrigt har jag bestämt att inte skynda mig att sätta in Ludwig på dagis för att underlätta sexårsstarten nästa år. Efter att ha diskuterat fram och tillbaka med M så tänker vi att om man börjar på dagis i en ny grupp när man är fem, eller komma ny i en sexårsgrupp nästa år, kan inte vara någon större skillnad. Blir det jobbigt för honom att börja nästa år, lär det bli lika jobbigt att börja på dagis. Den gruppen är ju också "väl rotad" redan. Han klagar inte över att vara hemma, så vi kör på med vår öf besök, kyrkans barngrupper och jag tror det kommer funka bra.

Nu ska barnen duschas och få kvällsmat och sedan bums isäng. Imorgon är det ju dags att kliva upp tidigt igen. Dessutom åker M till Köpenhamn i tre dagar, så jag lär ha fullt upp igen. Bäst att ta tag i allt så att jag kanske kan lägga mig tidigt också.
God natt!