Barn är rara...

...nästan jämt. Jag som precis tyckte att det funkat så bra att styra hela skeppet själv när M är i Korea. Jovisst har det varit lite småtesting från början av grabbarna, men inga värre incidenter. Jag har infört en del nya rutiner och klockslag som jag tycker funkar kanon för vår familj, och därav har det flutit på bra. Få se vad M anser om det nya som gäller när han kommer hem:) Insåg också att man helt klart skulle fixa det själv med fyra barn. Inte nu för att vi har tänkt separera, men ibland har man ju tänkt att jisses så skönt att man är två  för annars skulle det inte gå...men jodå, det skulle det visst. Bra att veta ifall M skulle bestämma sig för att inte komma hem igen ;-)

Nå, vi har undvikit att handla mat, för det är inte grabbarnas favoritsysselsättning och inte min heller för den delen. Men nu var mjölken slut och jag behövde lite också till kvällens middag. Dessutom hade vi två filmer som vi fick i julklapp som skulle bytas och jag tänkte använda dem som en liten "morot". Om de höll sig runt mig och inte tjorvade skulle de få välja vilka filmer vi skulle ta istället. Sagt och gjort, det gick kanon att handla. Till en början.

De traskade snällt bredvid mig och uppförde sig hur bra som helst. Det var tom så att flera kom fram och sa att de tyckte jag hade så fina pojkar som verkade så snälla och trevliga. Men så kom vi då till filmvalet.  Det fanns inte så mycket att välja på och det tog tid, evinnerlig tid att välja bland de titlar som fanns kvar. Ludwig bestämde sig för att han ville ha en film med massa småsnuttar från andra filmer, filmer som vi redan hade hemma. Filip och William hittade två andra filmer som vi inte hade och det tyckte jag var en aningen bättre och bestämde att det fick bli deras val. Då inträffade en snedtändning av grovkalibriga mått hos Ludwig von Sandberg.

Han ställde sig och skrek rätt ut för full hals. Jag lovar och svär att det inte fanns en enda kund därinne som inte hörde honom. Antagligen även de som tidigare sagt att de verkade så lugna och fina... Tårarna sprutade. Snoret sprutade. Inte en andningspaus i skrikandet. Jag försökte prata lugnt med honom och resonera om varför han vart arg över valet jag gjorde. Jag försökte lirka med honom och tillslut tappade jag tålamodet och lyfter sonika upp en vilt skrikande, sparkande unge och försöker ta mig mot kassorna medan mindre imponerade människor tittar konstigt på mig. Då säger William och Filip att de behöver kissa. Jaha, vad gör jag nu? Lämnar en vrålande lite blöt hög på golvet och försöker ta mig ut med de andra för att kissa? Försöker hinna ut med den vrålande högen till bilen först och överlåter åt Willilam att hålla ett öga på den klättrande apan Erik så att han inte ramlar ur kundvagnen och hämtar dem sedan? Hmm, misstänker att minsta distraktion skulle få bröderna att tappa fokus på sin lillebror som då genast hamnar i ett farligt läge...nej, det går inte.  Gahhh, jag har minst två armar för lite. Jag orkar ju inte heller bära ut både Erik under ena armen och den vilt skrikande Sudden under den andra. Till sist får jag i alla fall ur William och Filip att de kan vänta en liten stund, det är inte helt akut och jag skyndar mig mot kassan. Fem steg bakom mig går den nu mer frustande och högröda, totalt kränkta femåringen.
Väl ute i bilen vägrar han att spänna fast sig för jag har varit så dum. Jag försöker att räkna långsamt till tio och tillslut lyckas vi med gemensamma krafter (jag och William) övertala honom att spänna fast sig så att vi kan åka hem.

Jisses säger jag bara, vilken vilja denna pojke har!! Jag kan ju till viss del förstå att han tyckte det var orättvist att han inte fick välja någon film, men jag försökte verkligen prata med honom och förklara att han faktiskt fick två filmer när han var sjuk och att ibland får han välja och ibland någon annan. Dessutom kan man ju omöjligt alltid göra alla nöjda. Men det kommer nog dröja ett bra tag innan jag släpper in honom i en affär igen.

Kommentarer
Postat av: Humla

*s* Sorry Magda, jag ska inte skratta men åh vad jag känner igen det där - fast jag har bara hälften så många barn! ;-D Nä fy bubblan, ibland blir det bara för mycket. Men du... du fixade det! Du är fortfarande min vardagshjältinna! Kram!!!

2008-01-16 @ 22:36:55
URL: http://mammahumla.blogg.se
Postat av: Cecilia

Wow - vad jag känner igen mig - fast i vårt fall är det vår 3åring som jag ibland får ta under armen och bära skrikandes ur en affär. Samtidigt som allt annat händer - som kissnödighet på 5åringen och en hungrig(läs skrikande) bebis.
Du verkar ha fixat det galant ändå....gissar dock att svetten rann om dig efteråt;)

kram Cecilia

2008-01-18 @ 10:51:12
URL: http://sisselaj.blogg.se
Postat av: Monica

Åh det där kommer jag ihåg! Jag löste det genom att ta med dem ofta till affären men uträttade aldrig ärenden som inte innebar att fyra val kunde göras. Bäst är det att handla mat :) På det sättet fick "alla hjälpa till". Hehehe men visst är det kul att det rör på sig? ;) Tänk så trist det hade varit med två barn, en under varje arm ;)

2008-01-19 @ 08:02:15
URL: http://monicar.blogg.se
Postat av: Britta

Vilken vardagshjälte du är som går och handlar med fyra killar som "hjälp". Tror nog inte folk runtomkring blev mindre imponerade när de såg dig hantera ett ilsket barn, tror alla känner igen känslan. Känder riktigt själv hur svetten började lacka i pannan bara jag läste....

Stor kram!

2008-01-19 @ 22:18:56
Postat av: cia

Uj, uj... ;o)

Känner väl inte direkt att jag skulle ha velat vara i din situation... Men jag tycker att du hanterade det galant. Vad ska man annat göra?!

Tur att du har alla grabbarna som du har, du kunde ju få hjälp! :) Alldeles perfekt!

Kram!

2008-01-23 @ 09:14:11
URL: http://cia242.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0