magdas

...idag fick jag veta att en pojke som går i Williams sexårsgrupp ska ha kalas i veckan och bjudit alla utom tre stycken. De tre som inte är bjudna är William och två till som kommit nya nu. Hur tänker man som förälder när man gör så? Visst, vännen, bjud du 17 av 20, de nya behöver inte komma med? Jag blir så arg och ledsen! Antingen så bjuder man väl några stycken eller så bjuder man alla tycker jag. Nu handlar det inte om att jag är besviken för att han inte får gå på kalas,för jag hade inte förväntat mig att han skulle få gå på allas (vill det inte heller för den delen eftersom de är en ganska stor grupp), utan jag tycker bara att det skötts på ett dåligt sätt. Lärarna tog upp på träffen innan de började, att man skulle försöka sköta det där med kalas lite snyggt. Absolut inte lägga inbjudningskort på hyllorna osv eftersom barn så lätt blir besvikna om de inte är bjudna, men det här är väl allt utom snyggt. Tycker dessutom att föräldrarna skickar ut signaler att man inte tar in nya i en grupp som redan känner varandra. Usch och fy säger jag. Det känns i mammahjärtat :(

Det här gjorde inte min oro mindre för hur han har det på sexårs. William är ju så snäll och ganska försiktig i sättet. Han knatar inte bara in i en grupp och säger "hej, här är jag nu vill jag vara med", utan avvaktar gärna tills någon vill ha med honom. Han är ju glad och social och har inga problem att leka med andra, men säger någon att han inte får vara med så protesterar han inte. och tyvärr verkar det vara så att leker han med någon som inte är "hans" kompis så hämtas tydligen den på en stund och de säger att han/hon inte ska leka mer med Willam. Vilket resulterar i att han verkar vara själv en hel del när det är utelek. Inomhus går det bättre. Kanske är jag hönsig, men jag vill ju att han ska ha det bra, så jag tänkte ta en promenad dit på måndag och kika lite på håll hur det verkar vara på rasten. Har även tagit upp det med en av fröknarna, så hon har lovat att hålla lite extra koll och det hoppas jag att hon gör. Tycker på ett sätt att det är lite konstigt att de väljer att sätta en hel grupp som gått på dagis tillsammans. Varför blandar man inte lite mer för att underlätta för andra att komma in...och nu tänker jag inte bara på William. Kanske det är galet att åka utomlands om två veckor? Hamnar han ännu mer utanför då?
Nå, han har ännu inte sagt att han inte vill åka dit, så det får man väl ta som ett gott tecken.

Reaktionen jag fått av några föräldrar (inte bara de på sexårs) är att jag borde begripit att det skulle bli så eftersom jag haft dem hemma hela tiden. Och att jag nu inte får göra samma misstag med de andra pojkarna, utan se till att de får börja på dagis innan. Men kan verkligen mitt beslut att ha dem hemma vara så fel? William är ju en sådan personlighet, försiktig och omvårdande.Hade han inte blivit så ändå?  Både Ludwig och Filip är tuffare. Jag vill ha dem hemma hos mig, men inte till vilket pris som helst, de ska ju må bra av det också. Åh, just nu är jag ledsen och vacklar. Har jag fattat fel beslut hela tiden? Kan det verkligen vara fel att ha dem hemma? Imorgon känns säkert allt annorlunda, men nu har jag nära till tårarna....