Lite om tjejigt och killigt....
Ludwig som tidigare varit väldigt mycket för glitter och rosa, har plötsligt blivit väldigt anti sådant. Det är mycket viktigt att det ska vara "killfärger" och att inte göra sådant som tjejer gör är självskrivet. Sen att han inte är riktigt säker på om det är tjejsaker eller inte, och måste fråga för att vara säker, är ju en annan femma. ser han något som han tycker är fint som är rosa så brukar han fråga säga till mig: "mamma, visst är den här rätt röd va". Rött verkar uppenbarligen vara ok både för killar och tjejer.
Grabbarna vet att det mest troligt blir en lillasyster och när Ludwig och jag var ute och fikade så passade vi på att kika runt bland bebiskläderna på en affär. Sudden dök direkt på allt som var rosa och "puttinuttigt" och tyckte vi skulle köpa till bebisen eftersom det är en tjej. Kanske det är bra om det faktiskt blir en lillasyster så att han kan maskera att det faktiskt är han själv som tycker det är fint *s*
Nåja,det jag skulle komma till var att på öf så började han pyssla. Han använde guldpapper som han klistrade på bokmärken och så strödde han glitter över och till sist så plastades allt in eftersom han ville ha det som tallriksunderlägg. Men jag har nog sett "grabbigare" underlägg i mitt liv *s* Ludwig hade som sagt guldpapper i botten och sedan bara en massa fina rosa rosor, små söta katter och så rosa och lila glitter ovanpå allt....oerhört tufft och grabbigt va ;-D Ja,jag tyckte då i alla fall att det vart fint och Ludwig verkade så nöjd själv. Hoppas nu inte någon kommenterar och säger att det är fånigt för jag tycker det är synd att det ska bli så tydliga skillnader mellan tjejer och killar så tidigt. ...
En annan i familjen som inte verkar bry sig så mycket än om vad som tydligen är typiskt för tjejer och killar är Filip. Han har kommit på att han är jättesnygg i tofsar:) Nästan varje dag så kommer han och vill att jag ska sätta upp minst två tofsara i håret på honom. Sen går han omkring och det riktigt syns på honom hur snyggt han tycker det är. En dag hade han fem tofsar och var bara för gullig. Han har ju inte så långt hår så det blir ju att tofsarna står rätt upp och det ser rätt kul ut. Får väl försöka fånga gullungen på bild:)
Få se vad vi hittar på idag. Jag är så sugen på att åka till Luleå och shoppa lite, men jag tror inte grabbarna är av samma åsikt. I och för sig så är det inte säkert jag skulle orka det heller med tanke på fogar och sammandragningar. Men sista tiden här kommer nog gå fort (och kanske bebis vill komma tidigare dessutom) och vi har ju nästan inga bebiskläder alls...Ja vi får väl se. Sen är det rätt mycket att göra här hemma också, allt småtjafs som är kvar efter renoveringen. Allt sådant som nästan inte syns, inte är speciellt kul och därför tar hundra år innan man får till. Dessutom behöver vi nog rensa bort resten av blommorna och plocka ner studsmattan för nu känns det att hösten är på stark ingång.
Ja,ja jag får väl återkomma och avlägga rapport om vad vi gjorde med dagen:)
Kramelikram
ahh va gulligt tallriksunderlägg Förstår om det blev väldigt snyggt, Thea är just nu inne i en väldigt rosa period. Skönt att dina killar inte är så grabbiga av sig när det kommer till färger och tottar i håret *skratt* Killar får gilla rosa. :)
kram på er och ta det lugn med foglossningarna glöm inte att vila imellanåt *förmanar strängt*
Vad kul att se dig tbx i bloggosfären vännen! Måste säga att Suddens underlägg låter ursnyggt... du har så klok aoch härliga söner så! Och om det blir en lillasyster nu då så lär hon bli världens lyckligaste med tre såna storebrorsor!!!
Hur går det med kriget mot FK då? De är ju inte riktigt kloka i den här bedömningen ju! Styrkekram och klapp på magen!!!
Apropå det här med killigt och tjejigt!
I min sons klass (han går i fyran) finns en pojke som verkligen bryter alla "regler" för hur killar/tjejer skall vara och se ut! Det är tydligen okay med skolkamraterna, för de accepterar "Kim" som han är. Efter vad min son berättar, så blev han mobbad i början, men efterhand så brydde sig inte kompisarna längre, utan tvärtom så är flickorna i klassen tokiga att få kamma hans långa hårsvall! Pojkarna verkar nästan vara avundsjuka och flera av dem har också faktiskt fått lov att låta håret växa! Kanske är inte könsrollerna så hårt bundna ändå! Men det är klart, att lite provocerad som vuxen blir man ju! När jag var i den åldern fick min bror knappt låna min röda tröja, men rött är ju numera accepterat som pojkfärg!
"Kim" har verkligen ett underbart hår! Jättelångt, ljust och lockigt går det ner ända på baken! Det är faktiskt nästan omöjligt att se att han är en pojke! Han är verkligen söt!
När han häromdagen kom klädd i en rosa duffelkappa, rosa plyschbyxor och en spetsblus, trodde jag inte mina ögon!
Hans bägge föräldrar verkar inte tycka att det är något konstigt eller fel med detta. Och det är ju klart - hade Kim varit en flicka som hellre hade klätt sig helt som en pojke, så hade väl inte reaktionen överhuvudtaget märkts - det hade då bara varit en vanlig tjej, som hade klätt sig lite tuffare!
Kontentan är väl att våra vuxna värderingar på manligt och kvinnligt verkligen fått sig en nyttig törn! Att vilja tycka om det som är "tjejigt" är tydligen fult och speglar verligen vår inställning att det feminina är längst ned på listan!
Johans mamma
Ja, nog är märkeligt!
Tänk om det fanns fler av dem som tordes bryte mönstret!
Det är nästan likadant i min söns klass!
Där finns också en pojke som bryter med konventionen!
Han har vel icke så långt hår, men tycks gilla rosa kläder!
Han har ofta rosa manchester-jeans och lång blus med blommor på!
Så jeg tror att pojkarna är lite friare nu än för några år sedan! Jag frågade ham var han köpt dem, när han var hemma hos os och han sa att hans mamma köpt dem på H&M (flickavdelningen), men att han inte tordes vara med vid inköpet! Det var en av de få kläder, som ikke var så tjejiga, men ändå fina, tyckte han! Jag frågade om han blev retad, men sa att flickerne i klassen bara "beundrade" honom!
Min son är dock "konservativ"! Ikke några tjej-kläder där, men samtidlig sa min son, att han tyckte kameraten var mycket fin! En litet, men forisktigt beröm alltså!
lene
Ja, nog är det härligt när pojkar frivilligt vill ha långt härligt hår!
Min son har också ljuvligt, härligt jättelångt hår!
Han älskar det och jag har aldrig fått röra det! Att gå till frisören och klippa det kort, det kan jag glömma! Däremot går vi då och då till min damfrissa och klipper luggen jämn och så där! Dessutom vill han gärna ha få det permanentat ibland för att få det maximalt lockigt!
Visst, han blir också retad ibland (speciellt av pojkarna, men de har vant sig nu och tröttnat!) och han får kommentarer av mina vänninor och andra föräldrar att ?han måste väl ändå gå och klippa sig och se ut som en pojke!?
Men han vägrar och jag tänker väl att vad gör det egentligen att han har riktigt långt flickhår! Tids nog, ?måste? han ju nändå klippa sig när han blir vuxen för att jobb och omgivning ?kräver? det, men fram tills dess?!!??
Men, nu till det mer problematiska och där är likheterna med ovanstående
?Kim? slående - min pojk vill också ha flickkläder på sig, även i skolan!
Jeanskjol, strumpbyxor och blus!
Jag vet inte hur jag skall ställa mig till detta - ena sidan av mig säger; ?vad gör det om han tycker om det? (och han går ofta i systerns kjolar och nattlinnen hemma - det är okay med mig och henne), men den andra sidan stretar emot och säger; ?detta är inte normalt?!.
Men jag tror framför allt att jag är orolig för framtiden - inte så mycket om han skulle bli ?bög? eller så (för det tror jag inte ett dugg, att det beror på), mer på omgivningens reaktioner och alla bekymmer det för med sig i livet.
Vad skall jag göra? Förbjuda, men då kommer han bara att klä sig i smyg eller trotsa mig och det lär ju inte ?hjälpa? honom, eller skall jag säga att det är okay?
Faktum är ju att han är väldigt, väldigt söt både i sitt flickhår och i kjol!!!
Katarina
Nej, jag tycker absolut att du skall tillåta honom att klä sig som han vill!
Behovet hos din son, är tydligen väldigt starkt och att då förbjuda honom, ger honom bara skuldkänslor och att han är väldigt nedvärderad som person och att han inte duger! Var stolt istället, din son är uppenbarligen en mycket stark person, som är beredd att stå upp för sin intregritet!
Om han nu väljer att vara mer "feminin" (vilket ju tydligen är så fult och lågt i vårt annars så moderna samhälle), så kan han väl för sjutton få vara det, huvudsaken är väl att han är lycklig med det! Som innan påpekats, så hade ju motsatsen överhuvudtaget inte vållat en debatt eller något bekymmer för någon inblandat och framför allt inte provocerat så mycket som detta "fall" ändå gör!
Min son går också i kjol ibland när han är med i skolans flickorkester! Han är nämligen den ende som kan blåsa trumpet så bra som han gör och det ger honom då ändå tillfällen att få praktisera sina kunskaper regelbundet! Han var naturligvis helt emot det i början, inte så mycket för att han skulle bli den enda pojken, men väl att han måste ha en veckad ljusblå kjol på sig!!! Man ville inte att en i bandet skulle ha byxor, utan alla skulle ha en enhetlig uniform på sig! Som sagt, först ville han absolut inte. Han var rädd att han skulle bli tråkad - inte så mycket av flickorna, men väl av pojkarna i skolan, men det blev han faktiskt inte så mycket! Jag tror att killarna någonstans var imponerade och kanske lite avundsjuka (vilket de aldrig skulle erkänna naturligtvis!)
Men det hela gick bra och nu har han kjol varenda gång bandet uppträder och det är okay med honom! Nu under den extremt varma sommaren som var, hade han faktiskt jeanskjol (som ju faktiskt kan se pojkaktigt ut med gylf och "byxfickor" på) på dagarna på vårt landsställe! Han tyckte det var jätteskönt att ha på sig, istället för varma byxor eller trekvarts-shorts!
Som sagt, stöd din pojke - han är en pionjär och vad det långa håret beträffar, så hade ju pojkarna alltid långt "flickhår" för c:a hundra år sedan!
Jag vore glad om min son var lika modig, vilket han ju nästan är!
Hannah
Kul att ni tar upp detta ämne!
Jag trodde inte det var så många som hade "flickpojkar"!
Hos oss är det ännu roligare - min son och dotter har bytt "roller"!
Min flicka har alltid varit mer av en pojkflicka; har alltid ratat kjolar, klänningar och allt sött! Jeans, tuffa byxor och jackor har det varit hela tiden! Hon har mest lekt med pojkar och klättrat i träd. Hon är också den enda flickan i hockeylaget! Jag har dock försett henne med en samling söta flickkläder, när hon skall vara fin - inte för att det används särskilt ofta!
Med min pojke är det helt motsatt förhållande; han har alltid varit "flicka"! Han har aldrig varit intresserad av att sporta, utan hellre varit med flickor, som lekt med dockor o.dyl.
Och när det gäller kläder, så har han fått tagit över flickans!
Hemma går han helt klädd som flicka; söta spetsunderkjolar, rosa, veckade kjolar, blusar, strumbyxor! Han älskar det och vill jämt vara tjej! I skolan har han inte fått ha kjol förstås (ännu), men velourdress i rosa och rött o.dyl. går ju bra! Då de bara är 3 pojkar i klassen (landsbygdskola!) och 7 flickor, har han inte blivit retad så mycket och nu har det helt upphört!
Sedan fem år har han också långt "flickhår" och då menar jag flickhår - inget rakt stripigt pojkhår, utan lockigt, långt och sött!
Här kan man verkligen prata om ombytta roller och båda mina barn tycks trivas utmärkt med det!
Sivan
