magdas

Känner mig orolig för M är sjuk. Tre gånger på tre veckor har han haft feber. Tidigare gånger bara över en dag och så har det blivit bra igen. Men denna gång fick han feber i söndags morse och har kvar den än. I två dagar har han dessutom haft migränliknande huvudvärk som vägrar släppa. Han ligger helt pall i sin säng för annars vill han bara kräkas, vilket han också gjorde idag och då kom det blod! Vare sig äta eller dricka vill han heller. Blir ju orolig, det här verkar ju inte alls normalt tycker jag.

Skjutsade in honom till vårdcentralen idag (våra supergrannar tog hand om alla tre grabbarna under tiden och utfodrade dem till och med - puss på er!) men fick bara beskedet att det var någon form av virusinfektion....ja, det vart man ju inte direkt lugnare av. Av A fick han vätskeersättning så att kanske illamåendet kan ge sig lite.

 Vi har varit tillsammans i tolv år, men jag har aldrig sett honom så här förut, han ser helt förstörd ut....och när jag hämtade honom på vc tidigare idag så satt han och hängde mot en soffa helt groggy. Usch, kanske inte så konstigt man blir rädd...Jag har i alla fall bestämt att mår han lika dåligt imorgon så ringer jag direkt till infektion och vill de inte titta på honom så ringer jag ambulans, då måste de ju ta emot honom eller hur?

Och så som grädden på moset har jag sovit uruselt flera nätter på raken. Inatt har både Woch F lekt helikoptrar på min sida av sängen och sen vaknade L och hade kissat ner sängen, det var ju bara att pallra sig upp och byta och sen kunde jag inte somna om (natten innan väckte L mig 03.45 och föreslog att vi skulle dega lite) . När sen F vaknade 06 kände jag mig som ett vrak. Känns som man är trött både fysiskt och psykiskt. Det saknas energi på grund av för lite sömn och även av en gnagande oro över vad som är fel med M. Tyvärr har det visat sig på bland annat att jag kommit på mig själv att  fräsa åt barnen över olika saker. Stackars mina grabbar, de har ju inte gjort något fel, det är ju jag som är övertrött och borde veta bättre än att ta ut det över dem! Känner mig helrutten :( Har försökt förklara att jag inte menar att fräsa och låta otrevlig, men det är ju svårt för dem att förstå ändå...sen tror jag även att F pejlat av att det är lite "spänt" hemma för han har ägnat hela dagen åt att hänga i mina jeans och ropa och gråta när han inte blivit upplyft (ja förutom när jag pratade med C i telefon då F ägnade sig åt att pussa sin trötta mamma).

Nu ska jag försöka att lägga mig hyfsat tidigt, ska bara scrappa liiiiiite först, och så hoppas jag att M mår kanon när vi vaknar imorgon!