magdas

Som en tromb kommer han farande och med ett leende som saknar motstycke i denna värld. Min älskade lilla men ändå stora William cyklar utan stödhjul! Han kom in i dag och deklarerade att nu ville han inte ha stödhjulen kvar på sin cykel. "Jamen", sa jag, "då får du låna Pontus cykel först så jag får se att du kan cykla utan". Min plan var ju naturligtvis att efter några vurpor få förklara att det nog inte var dags för det än... Det argumentet fastnade på väg ut ur munnen när han utan problem cyklade iväg. Tja,vad gör man... var bara att skruva loss stödhjulen och se på när han lyckligast i världen far runt som han aldrig gjort annat. Ingen som passerar på gatan släpps förbi William innan han fått visa sina nya kunskaper och fått höra berömmande ord. Själv tummar jag hårt på plåstren jag har i fickan och biter mig hårt i tungan varje gång han gör tvära svängar, kappkörningar och häftiga inbromsningar, för vad bryr sig en odödlig och osårbar 4-åring om sin mammas förmanande ord? Inte mycket, och samtidigt som hjärtat fastnar i halsgropen så kan jag inte annat än känna hur det sväller av otrolig stolthet över hur duktig min son är! Aldrig trodde jag väl att tårarna skulle bränna bakom ögonlocken för ett par stödhjul...

En annan sak som hänt idag är att jag har införskafft kläder. Svärmor ringer och säger att hon tar barnen för att jag ska få åka in och köpa ett par jeans...hon har nog förstått att jag behöver ett par nya eftersom de gamla är så slitna att det gått hål på knät... Glad i hågen beger jag mig barnlös ner på stan för att fynda. Väl inne på affären sjunker modet. Det ligger några kvar på bordet som ser enorma ut i jämförelse med de andra och ja, tyvärr, det är nog den storleken jag måste ha. Jag letar mig in i en provhytt. Där inne ser jag en gasell i spegeln....en lång och smal gasell....som sedan fått en tung sten i huvudet och liksom veckats ihop på mitten och fått betydligt kortare ben *suck* Men byxorna pasar i alla fall och även om det är långt ifrån den storlek jag egentligen skulle vilja ha så köper jag byxorna. Så hittar jag en tröja också på väg ut...en i glada färger så jag känner mig ändå på rätt bra humör när jag åker hemåt. Kanske man skulle prova kläder lite oftare, för efter en tur i provhytter så avstår jag utan probem från allt onyttigt  :-D

Nu ska jag krypa ner i sängen för barnen somnade tidigt så någon sovmorgon lär det knappast bli.